I ELD, I BLOD, I FROST, I SVÄLT” - Doria

landet Finland och dess invånare. Bilden av det lilla, sega och envisa landet
som tappert kämpar mot den stora anfallaren kommer tydligt fram här. Det är
som en Davids kamp mot Goliat, en liknelse jag säkert finner skäl att
återkomma i det här kapitlet.
Möten med tysken
I detta avsnitt är det tysken som först var vapenbroder och vän och som senare
blev fiende som studeras. Jag tittar på tysken som han framställs i berättandet
som vapenbroder, motbild och fiende.
Tysken som vapenbroder
Freden efter vinterkriget i mars 1940 ledde till ett kallt krig mellan Finland och
Sovjet. Sovjet bedrev spionverksamhet mot Finland, kränkte landets rättigheter,
lade sig i finska interna angelägenheter, och hade stora militärmanövrar vid
gränsen. Den uppfattning som rådde i landet var att det enda sättet som Finland
kunde göra sig oberoende av Sovjet på var att förena sig med en annan
stormakt. En tänkbar partner var Tyskland som under hösten 1940 bland annat
börjat sälja vapen till Finland och fått genomfartsrätt för sina trupper som
skulle vidare till Norge (Jernström 2000:19–21). Vapenbrödraskapet mellan
Finland och Tyskland kan enligt Frank Jernström i korthet sammanfattas:
”Finland behövde bröd och vapen, Tyskland behövde divisioner” (Jernström
2000a:45). Jernström slår vidare fast att den, enligt honom omaka, förbindelsen
mellan länderna följde ett rätt okonventionellt mönster. Finland ville inte kalla
samarbetet för en allians mellan de båda krigförande länderna, utan
vapenbrödraskapet hade uppstått eftersom länderna hade en gemensam fiende.
Tyskland accepterade till en början den finländska alliansfriheten eftersom den
inte innebar något hinder för de tyska trupperna att föra krig på finländskt
territorium (Jernström 2000a:45).
Enligt Ingegerd var anledningen till vapenbrödraskapet 130 under fortsätt-
ningskriget mellan Finland och Tyskland att Hitler tyckte att Finland hade
kämpat så bra att han ”insåg att det var bättre att ha oss som bundsförvanter än
som fiender”. Ingegerd betonade också att Finland hade ställts inför valet att
ansluta sig till Tyskland eller ge efter för Sovjet:
I: Det var inte på det viset att vi hade nån stor längtan att ansluta oss till
Tyskland, det hade vi inte alls, men vi hade att välja. Hela mellankrigstiden så
provocerade Sovjet, kom hela tiden med nya och nya fordringar efter fredsslutet,
130 För mer om förhållandet mellan Finland och Tyskland se Jokisipilä 2004.
263