I ELD, I BLOD, I FROST, I SVÄLT” - Doria

4 Möten med de andra
I intervjupersonernas berättande om tjänstgöringen framträdde flera olika slag
av ”andra” i förhållande till berättaren själv. Den menige soldaten berättade om
sina officerare, lottan berättade om sjuksköterskorna, sjuksköterskan berättade
om överläkarna. I det här kapitlet vill jag koncentrera mig på berättandet om
andra i egenskap av de olika nationella andra som berättarna kom i beröring
med under kriget: finnen, tysken och ryssen.
När jag talar om dessa olika etniska andra använder jag olika benämningar när
det handlar om människor som kom från finska Finland, Tyskland eller Sovjet
och när jag talar om föreställningar om dem. I det första fallet använder jag
orden finnar, tyskar och ryssar, och tillskriver inte dessa ord någon
värdeladdning vare sig positiv eller negativ. När jag använder orden i bestämd
form singularis – finnen, tysken, ryssen – är det för att beteckna föreställningen
om människor av dessa nationaliteter där också möten med verkliga människor
från respektive nationalitetsgrupp kan ingå.
För de flesta svenskspråkiga intervjupersonerna från svenska Österbotten
innebar ett möte med finskspråkiga finnar och finska trakter något nytt och
främmande. Dåtidens obligatoriska skola erbjöd inte någon undervisning i
finska språket. I färskt minne fanns också språkstriden under framför allt 1920-
30-talen. Det vita Finland hade goda förbindelser med Tyskland både före och
efter självständigheten 1917, men inför kriget hade Tyskland och Sovjet fört
hemliga underhandlingar, där länderna kom överens om att Finland hörde till
Sovjets intressesfär (Meinander 1999:180). I samband med fortsättningskriget
hade relationerna mellan Tyskland och Sovjet förändrats, och de var nu
varandras fiender. Finland och Tyskland närmade sig varandra, och tyska
enheter stationerades i Finland, trupper som senare skulle betraktas som fiender
efter Finlands separata fredsavtal med Sovjet. Ryssarna i sin tur var dem
finländarna stred mot. Ryssland var den stora fienden i öst, med allt vad detta
innebar.
Det är många föreställningar som uttrycks med delvis ganska yviga
språkliga gester i tal om etniska andra som intervjupersonerna träffat på. Det är
folk som är nära, endera geografiskt eller kulturellt, man har åsikter och
uppfattningar om, enligt Magdalena Tellenbach Uttman. De befinner sig i
samma krets och därför verkar det också på ett sätt rimligt att berätta om dessa
andra och därmed direkt eller indirekt göra jämförelser mellan oss och dem
(Tellenbach Uttman 2003:183). Berättande om dramatiska tider, som
244