I ELD, I BLOD, I FROST, I SVÄLT” - Doria

sjukhus. En av dem beskrev hon som en ”underbar arbetskamrat”, och en annan
brukade hon ibland ringa till på julafton och prata med en stund. Hon brukade
också be för de andra om kvällarna, trots att hon inte visste om de levde längre,
och hon har funderat på att höra efter dem i tidningen Sotaveteraani. För
Ingegerd gav de kvinnor som hon arbetade med under en enda höst, som hon
sade, en vänskap för livet trots att de tappat kontakten med varandra (Ingegerd
IF mgt 2003/60–64). Tilde tänkte på att lottarörelsen förbjöds efter kriget och
att allting som hörde till den skulle försvinna, men lottaandan lever kvar i dem
som var med. ”Men vi har fortfarande när vi pratar om nånting om det där så
säger vi ibland att ja, nog är man lotta inom sig ändå, ännu också” (Tilde IF
mgt 2004/42–43). Känslan av samhörighet levde vidare långt efter kriget, och
ända in i tiden för intervjuerna, vilket jag tar upp igen i kapitlet ”Möten med
tiden efter kriget”.
Kamratlig gemenskap
I mitt intervjumaterial framträder en något klarare bild av detta kamratskap än
det Ahlbäck gör gällande för sitt material. Om man ska tro Dagny var
kamratskapet till och med ”det viktigaste av allting”. Enligt henne var det tack
vare kamratskapet som man klarade av att vistas i så pass extrema förhållanden
som rådde under kriget (Dagny IF mgt 2004/46–47). Också Anders framhöll att
kamratskapet i kriget är ”det allra viktigaste”, utan vilket gruppen inte hålls
samman (Anders IF mgt 2003/37–38). Den kamratliga gemenskapen upplevdes
vara så stark att hon när jag frågade Tilde om vad hon hade upplevt som värst
under kriget svarade att det värsta var att hon ”inte kunde vara med hela tiden.
För det hade jag gärna varit. Jag hade hellre varit med mina kamrater då än
suttit och hört på hur de hade det. För det var svårt” (Tilde IF mgt 2004/42–43).
Tilde hade ådragit sig en svår knäskada vilket gjorde att hon blev hemskickad
på sjukpermission dagen innan storanfallet på Näset sommaren 1944 (se vidare
i kapitlet ”Möten med kroppen”). I det följande ska se efter vad den kamratliga
gemenskapen består av i mitt material. Här blir analysverktygen gemenskap
och gräns centrala.
Den ungdomliga samhörigheten
Det kamratliga kollektivet framhålls indirekt i många sammanhang.
Gemenskap konstrueras till exempel när Alice berättade om sina erfarenheter
av den fritid lottorna hade mellan arbetspassen på krigssjukhuset:
137