I ELD, I BLOD, I FROST, I SVÄLT” - Doria

Två dagar efter intervjun med Anders träffade jag Viktor, som också hade
tjänstgjort som soldat under fortsättningskriget. Viktor föddes 1922. Han hade
arbetat som historielärare i flera olika skolor, och på äldre dagar ägnade han sig
åt hembygdsforskning och arkivarbete. Han ville att vi skulle göra intervjun i
hembygdsföreningens arkiv i stället för hemma hos honom, vilket eventuellt
kan ses som ett sätt för honom att professionalisera sitt berättande. I egenskap
av utbildad historielärare och aktiv hembygdsforskare kan han av andra ha setts
som ett slags (in)officiell talesman för veterangenerationen (jfr James
2000:128). Före intervjun berättade jag mera utförligt om mitt arbete. Det
visade sig att han själv också gjort en stor mängd intervjuer med främst
veteraner i syfte att föra fram deras berättelser i bokform till allmänheten.
Dessa intervjuer och annat material hade lett till flera utgivna böcker. Under
intervjun blev han ibland smått irriterad på sig själv för att han inte, som han
sade, kunde hålla sig till sak eftersom han visste hur besvärligt det kan vara när
folk man intervjuar börjar prata om annat än om det man vill veta. Viktor var
alltså högst medveten om att jag var där för att intervjua honom om Fänrik
Ståls sägner, men han hade uppenbarligen mycket annat som han gärna ville
dela med sig av. Jag försäkrade honom om att han höll sig alldeles bra till den
röda tråden och att det var mitt ansvar att ”styra” in intervjupersonerna på rätt
väg om det behövdes. Eva Fägerborg skriver att intervjuaren kan och ibland
måste vara aktiv och ”styra” intervjun om den intervjuades utläggningar blir
alltför utsvävande. Enligt henne är det inte alls ovanligt att den man intervjuar
talar om saker som inte är direkt relevanta med hänsyn till intervjuns
huvudsakliga syfte, men att detta ändå kan vara värdefullt i något hänseende
(Fägerborg 1999:59, 65). Om ens syfte är att intervjua om Fänrik Ståls sägner
och intervjupersonerna pratar om kriget är det förstås Fänrik Ståls sägner som
är relevant för intervjuaren, och därmed styr man intervjupersonen in på det. I
efterhand visade det sig dock att berättandet om krig väckte ett större intresse
hos mig. För mig blev detta tal som gick utanför det egentliga syftet med
intervjun – berättande om kriget – till bränsle för det intresse som gjorde att
materialet resulterat i denna avhandling.
Det inspelade materialet med Viktor är nästan tre timmar långt och han
berättade gärna och utan större behov av mina frågor. Under intervjun blev han
flera gånger märkbart rörd och han berättade efteråt att han lätt blir känslosam
och gråter i olika sammanhang. Under intervjun med Viktor blev jag om
möjligt ännu mera övertygad om att jag borde ha läst mera om det krig som
Viktor själv hade deltagit i. Viktor var van vid att undervisa i historia, och jag
fick ta del av hans tålamod i att förklara historiska skeenden. Det är hans
31