I ELD, I BLOD, I FROST, I SVÄLT” - Doria

hjälp: ”Gode Gud, nu är jag i klämma. Du vet, det är inte mitt fel att inte jag har
gett flera narkoser. Du får inte låta den här pojken dö för att jag är oskicklig.”
Sedan satte hon sig ner och gav narkosen under tillit till högre makter. När
kirurgen opererat färdigt sa han till Ingegerd att hon fick ta av narkosmasken,
och patienten vaknade precis när han skulle. Ingegerd berättade att hon, som
under hela operationen hade suttit som på nålar och bett till Gud, fick höra av
operationssköterskan att det hela hade förlöpt väl och att denna var lättad över
att någon som var ”van” hade skött uppgiften. Ingegerd avslutade sin berättelse
med att säga: ”Efter såna upplevelser, så säger man ’Tack gode Gud’. Han
överlevde” (Ingegerd IF mgt 2003/60–64). Ansvaret Ingegerd tilldelades var
visserligen större än hon upplevde sig klara av, men hon satte sin förtröstan till
Gud och hon upplevde att Gud hörde henne.
I berättandet om gemenskap och jämlikhet finns också motbilder till idealen.
Dessa motbilder där gemenskapen hotas kommunicerar och reproducerar också
gemenskap, eller snarare gemenskap som ideal, samtidigt som ett annat
berättande om kriget blir synligt. I det följande är det intervjupersonernas
berättande om konflikter med överordnade, oönskade sexuella närmanden och
ideologiska konflikter som står i fokus.
Den hotade gemenskapen
Det här avsnittet inleds av Brita som berättar om konflikter med översköterskan
på sjukhuset där de båda skulle arbeta tillsammans. Därefter är det kvinnorna
som berättar om rykten som florerade under kriget om lottorna som ”dåliga
kvinnor”. Ingegerd berättar om ovälkomna sexuella närmanden som hon
utsattes för och hur hon hanterade dem. I den avslutande delen av det här
avsnittet berättar intervjupersonerna om de soldater som av olika anledningar
flydde undan kriget, och hur intervjupersonerna förhöll sig till detta.
Konflikter med sköterskorna
Det militära är sinnebilden för hierarki, formell disciplin och ordning, men även
sjukhuset var ett likaledes hierarkiskt system som fordrade ordning och
rangordning, vilket vi redan har funnit tydliga spår av i vissa av kvinnornas
berättande. De som var lägre i rang skulle lyda sina överordnade utan att
ifrågasätta order, samt tilltala och hälsa enligt vissa givna regler, vilket också
männen berättade om. Det är flera av de intervjuade kvinnorna som berättade
om möten med översköterskan i ganska negativa ordalag, om hur hon styrde sitt
sjukhus med järnhand och krävde närmast total underkastelse av sina
underordnade lottor, sjuksköterskeelever och sjuksköterskor. Gun sade till och
167