I ELD, I BLOD, I FROST, I SVÄLT” - Doria

Nästan alla gestalter i Fänrik Ståls sägner blir hjältar som tveklöst fullgör sin
gärning. Också oansenliga figurer som Sven Duva, Trosskusken och Lotta
Svärd följer en högre insikt som ger dem moralisk höghet och hjältemod när
farans stund är inne (Epoker och författare 2. 1983:231–232). Enligt Brodow
m.fl. är det många som menar att Finland inte hade blivit självständigt utan
Fänrik Ståls sägner, och att det var rätt vanligt att soldaterna under 1900-talets
krig hade diktverket med sig i ryggsäcken som ett slags ”andlig ammunition”
(Brodow m.fl. 1987:233). Man kan med andra ord enkelt konstatera att
diktverket Fänrik Ståls sägner har haft stor betydelse för folk i Finland, och det
är inte alldeles långsökt att koppla ihop diktverket med verkliga krig som man
deltagit i eller hört berättas om. Denna tanke återfinns även i litteraturen där
man exempelvis jämfört figurer från diktverket med personer från vardagslivet
eller händelser i dikterna med något som inträffat i ens egen vardag (se
exempelvis Nordling 1988; samt även Viljanen 1969:247).
Intervjuerna gjordes i början i akt och mening att handla om Fänrik Ståls
sägner inom det ovannämnda projektet, men de kom i allt högre grad att handla
om krigsupplevelser. Även om jag under intervjuprocessens gång lade allt
mindre vikt vid Fänrik Ståls sägner hade jag för avsikt att inleda alla intervjuer
med frågor som rörde detta diktverk. Fänrik Ståls sägner utgör en grundbult för
avhandlingen eftersom det är tack vare projektet om detta diktverk som
intervjuerna över huvud taget finns till. Jag ser också Fänrik Ståls sägner som
ett slags hjälpredskap i förståelsen av det intervjupersonerna berättade om, en
tanke jag utvecklar längre fram i texten. Titeln för boken ”I eld, i blod, i frost, i
svält” är lånad ur den första strofen i dikten ”Soldatgossen” som inleder den
andra delen av Fänrik Ståls sägner där soldatgossen omtalar sin stupade far
som en man som inte vek från sin post. Det är en sådan man soldatgossen själv
vill bli när han blir stor och gå ”till samma svält, till samma kamp, till samma
död” och han vill gå i sina fäders spår ”där kulor vina tätast då”. Delar av dessa
två verser från diktens sista strof återkommer som rubriker för två av mina
underkapitel.
Mitt slutliga material består av intervjuer med tio manliga veteraner, åtta
med lottor och två med sjuksköterskor, alla födda och uppvuxna i svenska
Österbotten 5 i västra Finland. De har alla på olika sätt aktivt deltagit i krigen
1939–1944. Dessa tjugo intervjuer som ligger till grund för avhandlingen är
baserade på teman som Fänrik Ståls sägner i skolan och andra situationer, krig,
hjältemod och fosterlandskärlek.
5 Om Österbotten se exempelvis Villstrand 2002; Svenska Österbottens historia I–V.
26