I ELD, I BLOD, I FROST, I SVÄLT” - Doria

2003/39–42.) Den stupade officeren placerade fosterlandet främst och Viktor
karakterisera honom motvilligt som tapper och som en som förstod sig på
värdet av det mellanmänskliga samarbetet genom att han tänkte på sina
underordnade.
Död och krig hör ihop. Kriget är enligt Riikka Raitis en situation då
moralreglerna förändras, och man måste acceptera att döda en fiende. Antalet
stupade fiender är ett mått på framgång, de egna stupade är förluster. På grund
av det nära förhållandet mellan krig och död ges döden en annan betydelse.
Dessa betydelser syns både i språkbruket – de som dött i strid har ”stupat” –
och i samhällets förhållande till döden: döden är ett ”offer”, en tung men
oundviklig insats för fosterlandet (Raitis 1993:247). Eftersom det var så många
unga män som stupade måste man enligt Kemppainen hitta eller skapa en
fosterländsk förklaringsmodell för sorgen efter dessa (Kemppainen 2006;
Holmila 2008:16 [online]). Enligt Ulla-Maija Peltonen har den goda döden
ansetts vara en lugn, tyst och vilsam bortgång, en död utan plågor och lidanden.
Motsatsen till den goda döden är när en människa lämnats att dö ensam, långt
borta hemifrån och om hon begravs på okänd plats (Peltonen 2003:68).
Reglerna för en god respektive dålig död är delvis annorlunda under kriget,
vilket kommer till synes i berättandet om krigargravarna, något jag tar mig an
härnäst.
Minnet av de stupade
Det är framför allt tre dagar om året som veteranerna i Finland särskilt
uppmärksammar: de stupades dag, veterandagen och självständighetsdagen.
Till krigsveteranernas festligheter hör gudstjänst och därpå följande
kransnedläggning vid krigargravarna (Sulamaa 2007:256). De stupades dag har
firats den tredje söndagen i maj ända sedan vinterkrigets slut 1940 (Suuri
perinnekirja 1999:164–166). Internationella veterandagen firades i Finland
första gången 27 april 1987. Dagen har firats sedan dess med högtidliga fester
runtom i landet (Sulamaa 2007:74; se även Suuri perinnekirja 1999:126–128).
Finlands självständighetsdag firas den 6 december till minnet av att Finland
förklarade sig oberoende av Ryssland 1917 (Suuri perinnekirja 1999:260ff),
men samtidigt är det också under självständighetsdagen som man för fram hur
man försvarade självständigheten under vinter- och fortsättningskriget (Kalela
2000:22–23; Kristensson Uggla 2008).
Flera av de manliga veteranerna träffade jag i slutet av maj och början på
juni, det vill säga strax efter både veterandagen och de stupades dag, och de
hade deltagit i festligheterna. I intervjun frågade jag om det fanns några
237