I ELD, I BLOD, I FROST, I SVÄLT” - Doria

erättade att de sällan hade någon patient som kunde gå själv, så lottorna bar ut
maten på säng till patienterna. När de hade ätit klart och lottorna städat undan,
ville patienterna oftast ha stickbäcken och flaska.
B: Så då fick man rada sig full med vad man hade av det då. En flaska under
armen och en flaska under andra och stickbäcken i handen. För de var så
passliga, pojkarna, att då en begärde så passade de på och tog så att man inte
skulle behövas så många gånger. Så de brukade säga då: ”Ota mulle samalla!” 35
(B och S skrattar) (Brita IF mgt 2003/71–74).
Också Margit kommenterade att de hade trevliga patienter som försökte hjälpa
varandra, då de såg hur mycket arbete lottorna hade. Klagade gjorde de inte
heller, berättade hon (Margit IF mgt 2003/55–57). När allt detta var
undanstökat, berättade Brita att lottorna fick ha två timmar ledigt mitt på dagen,
men den lediga tiden måste passas ihop med den andra lottan eller
sjuksköterskeeleven på avdelningen. Efter den lediga tiden på dagen var det
åter dags att ta tempen och räkna pulsen på handleden. Brita berättade att
pulsen inte i ärlighetens namn mättes så noggrant på alla patienter, men om
lottorna ansåg att patienten var riktigt sjuk var de mera precisa. På dagen var
det också alltid någon som skulle föras till röntgen, bli gipsad eller få någon
annan behandling. Efter detta var det dags för mat igen klockan 4. Efter maten
brukade de ”sprita” patienter som inte kunde röra sig, till exempel de som låg i
sträckförband. Att sprita innebar att lottorna torkade patienterna med
denaturerad sprit för att dessa inte skulle få liggsår, och samtidigt försökte de
hålla igång blodcirkulationen genom att massera patienterna lite (Brita IF mgt
2003/71–74).
Tilde arbetade som lotta först på hemmafronten på Östanlids sjukhus i
Jakobstad, och därefter for hon ut till fronten för att fortsätta med
sjukvårdsarbetet där. Hon fascinerades av att det var möjligt att ”sköta ett
sjukhus så primitivt, som du förstår att det kunde vara där”. Hon hade det då
nya och moderna sjukhuset Östanlid i Jakobstad att jämföra med. På
fältsjukhuset var det mesta annorlunda jämfört med det hon vant sig vid.
T: [På fältsjukhuset] där varma vattnet värms i en inmurad gryta i knuten i ett
rum, och en stor tunna står bredvid med kallt vatten. Och så hängde det i ena
hörnet en impregnerad säck, där dricksvattnet var, som hade en kran i bottnen så
man kunde ta dricksvatten. Och WC, det var en rad med skrynkliga
zinkämbaren 36 vid ena sidan, som alltid en dejour skötte om. De som kunde gå
upp använde sig av. Och så hade de spikat ihop hyllor där det var också
35 ”Ta åt mig samtidigt!”
36 Hinkar av gjorda av zink.
131