I ELD, I BLOD, I FROST, I SVÄLT” - Doria

2 Fänrik Ståls sägner som bakgrund till intervjuerna
När jag började arbeta med projektet ”Fänrik Stål i våra minnen”, som är
avstampet för boken, visste jag mycket lite om Fänrik Ståls sägner av Johan
Ludvig Runeberg. Jag hade fått ett beställningsuppdrag av Svenska
litteratursällskapet i Finland att intervjua män om deras förhållande till
diktverket med anledning av Runebergs 200-årsjubileum som skulle äga rum år
2004. Det första jag gjorde inför intervjuprojektet var att skaffa Fänrik Ståls
sägner i pocketutgåva (1991) och börja läsa dikterna. Jag försökte verkligen
förstå dikternas innebörd och betydelse. Min mor läste Fänrik Ståls sägner i
skolan på 1950-talet, och hade en skolutgåva av diktverket där hon hade skrivit
förklaringar i marginalerna. Det var intressant att se vad som hade strukits
under och förklarats, men också och att en del dikter inte alls verkade ha lästs
och kommenterats.
Fänrik Ståls sägner skrevs av Finlands nationalskald Johan Ludvig
Runeberg 4 och blev hans mest kända verk. Dikterna utkom i två delar, 1848 och
1860. Runeberg berättar i diktform om 1808–1809 års krig mellan Sverige och
Ryssland. Ramberättelsen handlar om en ung student, som till en början är
övermodig och överlägsen när han samtalar med den gamle fänriken Stål
hemma hos denne. Studentens intresse väcks när Stål börjar berätta om kriget,
där han hade varit med, och han grips av vördnad för både krigarna och
fosterlandet. Stål berättar om hjältarna från kriget, om strapatserna och slagen
som vanns och förlorades. I Fänrik Ståls sägner ingår också dikten ”Vårt land”,
som blivit Finlands nationalsång (se t.ex. Brodow, Bergström & Nettervik
1987:231–232).
Fänrik Ståls sägner blev populära, upplagorna såldes snabbt slut, och
framgången var enorm (Viljanen 1969:242). Enligt Bengt Brodow, Börje
Bergström och Ingrid Nettervik är det få dikter som har fått så stor betydelse
och samtidigt blivit så angripna som Fänriks Ståls sägner. Både beundrare och
belackare är dock ense om att många av dikterna är mästerverk. Enligt dem är
det främst konkretionen som bidrar till detta. Dikterna inleds ofta genom ett
allmänt porträtt av en person. Egenskaper och svagheter studeras med realistens
öga och skildras ofta också humoristiskt. Diktens huvudperson sätts sedan in i
ett händelseförlopp, ofta en strid som skildras dramatiskt och utförligt. Under
detta förlopp får personen visa sin grundläggande egenskap, som övervägande
ofta är offervilja och tapperhet (Brodow, Bergström & Nettervik 1987:232).
4 Runeberg föddes 1804 i Jakobstad och dog 1877 i Borgå.
25