I ELD, I BLOD, I FROST, I SVÄLT” - Doria

krigssjukhuset i Petroskoj 98 . På krigssjukhuset lades han i säng, ganska kraftigt
bandagerad, så han hade svårt att vända på huvudet och titta sig omkring.
D: Men så hör jag en som på klaraste Essedialekt säger: ”Va i vääden djär du
ijee?” 99 . Och inte såg jag nå vem det var förrän han satte sig upp i sängen så såg
jag att det var Albert som hade blivit sårad två dagar före mig. Han kom
skidandes och så kom en finkalibrig granatkastargranat, som vi ju vanligen
kallade hundknako, slog ner i en snödriva och de där skärvorna fick han emot
sig så där. Men det hade tagit så mycket kraft av den där explosionen så det var
bara ytskador här på magen och bröstet (David IF mgt 2003/43–44).
David berättade att de hade det riktigt trevligt på sjukhuset. David försökte
skriva brev hem, men eftersom han hade träffats på höger sida i nacken var
högerarmen ganska domnad och det var fysiskt svårt för honom att skriva.
Albert hjälpte honom att skriva adressen på kuvertet. Småningom fick Albert
åka hem, och David transporterades vidare till ett sjukhus i Tavastehus. Efter
ett tag transporterades David till Östanlids sjukhus i Jakobstad, och där var han
i omkring två månader. Han tyckte det var ”trevligt att vara på Östanlid”
(David IF mgt 2003/43–44). David tillfrisknade och fick vara med om en
dramatisk återresa till fronten, något jag berör också i kapitlet ”Möten med
ryssen”.
Axel sårades två gånger under kriget. Första gången var det ”inte så farligt”,
enligt honom själv eftersom prickskytten missade så att kulan bara träffade en
muskel. Axel resonerade sig fram till att händelsen utspelade sig vid Jandeba på
våren 1943. Jag frågade om han var på sjukhus för sin skada, och han berättade
att han var på sjukhuset i Petroskoj. Utan att berätta mera om sin vistelse där
konstaterade han att han var borta 45 dygn från fronten eftersom han hade fått
ett så kallat permissionssår, en skada som var så stor att man fick permission
efter behandlingen.
Andra gången han sårades sade han att det ”blev nog lite värre”, och det var
”samma dag som Viborg föll”, den 20 juni 1944, ett datum han också själv
mindes. Hans regemente, IR 13, hade tillsammans med IR 61 transporterats
från Svirfloden till Karelska näset när de fått reda på att ryssarna planerade att
anfalla på näset. De befann sig strax nordost om Viborg, vid Tali-Ihantala. I
samband med flytten blev Axel förbindelseunderofficer, och blev tvungen att
följa med bataljonskommendör Laxén, officerarna och ordonnanserna på en
98
I dag heter staden Petrozavodsk. Enligt rekommendationer från Forskningscentralen för de
inhemska språken används benämningen Petroskoj eftersom det uttryckligen handlar om krigstiden
(Vidberg, personligt meddelande).
99
”Vad i världen gör du här?”
221