I ELD, I BLOD, I FROST, I SVÄLT” - Doria

sina stupade. I krigsrealiteten i stort är detta begripligt, men i berättandet om
händelserna ur ett soldatperspektiv av någon som var med själv ter sig ryssen
omänsklig. I och med att han inte respekterade ens döden framstår han som
ociviliserad, till och med djurisk, eftersom djur inte antas bry sig om eller ta
hand om sina döda.
Fångar
Att bli tagen till fånga i krig är ett öde som många råkade ut för på både den
ryska och finländska sidan. Risken att bli tillfångatagen fanns i olika
sammanhang, och Viktor berättade om hur det kändes att till exempel
kommenderas ut framför skyttegraven och säkra. Han konstaterade att det oftast
gick bra, men att det då och då hände att någon togs till fånga av ryssarna just i
sådana situationer. Han berättade att flera av hans kamrater blivit
tillfångatagna. Att åtminstone några av dem överlevt fångenskapen stod klart
när han berättade att han intervjuat flera av dem efter kriget för att skriva om
dem i sina böcker om kriget (Viktor IF mgt 2003/39–42). Andra kom inte
tillbaka. Axel berättade om en av kamraterna som blev tagen till fånga när
denne hade vakttur:
A: Men då var det nog en rysspatrull som kom över [...] och tog hand om en utav
våra pojkar. Och han lämnade nog dit sen. [Och han blev kvar där sen.] De hade
propaganda då från ryska sidan att det här jå ”han mår nog så bra den där så att
ni ska komma hit allihopa, här har de så bra mat och kvinnfolk och alltihopa” så
talade de på finska nog. Propaganda. Men det här, inte kom han tillbaka nå inte
(Axel IF mgt 2003/45–47).
När Axel berättade detta tyckte jag det lät som att soldaten gett sig över
frivilligt till ryska sidan. Axel berättade ju att ryssarna ”tog hand om” honom
och att han stannade kvar på ryska sidan, något som senare gav upphov till
propagandan om hans tillvaro där. Jag kände att jag måste fråga om soldaten
hade gått över frivilligt, och det visade sig alltså att ryssarna tagit honom. Axel
berättade vidare att de såg spår efter ryssarnas filtstövlar som de hade för att,
enligt Axel, inte höras när de smög i snön. ”Och de hade nog tagit honom”,
tillade Axel, men tillstod att de själva hade del i händelsen eftersom de på eget
bevåg hade infört så kallad enkelvakt. Det här var ett begrepp som jag inte
kände till, utan frågade om detta, och fick sålunda veta att enkelvakt innebar att
det var bara en man per postställe, när det egentligen borde ha varit två. ”Och
han var ensam och så då tog de honom (...) Så det där skulle vi ju ha fått straff
för om det skulle ha kommit riktigt (mm) (...) enligt reglerna (... ...) Jå. Ska vi
låta det vara nu? (A skrattar)” (Axel IF mgt 2003/45–47). Jag insåg inte riktigt
291