I ELD, I BLOD, I FROST, I SVÄLT” - Doria

för en del ”kunde [man] vara med riktigt och prata hur som helst”. Hon blev
god vän med två sjuksköterskeelever från Karlebytrakten, och tillsammans med
dem hade Alice mycket roligt (Alice IF mgt 2003/67–68). Gun berättade också
om att hon hade arbetat tillsammans med riktigt trevliga sjuksköterskor, ”och
nog finska också”. Hon omnämnde särskilt en finsk sjuksköterska som hon
tyckte var särskilt ”lyckad och trevlig” (Gun IF mgt 2003/69–70). Anna, som
arbetade på fältsjukhus vid fronten under vinterkriget, berättade att lottorna och
sjuksköterskorna sov i ett stort rum på vinden, och de hade haft mycket roligt
tillsammans (Anna IF mgt 2003/58–59).
Att det ändå fanns skillnader mellan lottorna, eleverna och sjuksköterskorna
synliggörs genom markeringar som att man kom bra överens och att man hade
roligt tillsammans. Ibland är det genom att markera att man kommit bra överens
med en sköterska trots att hon var sköterska eller till och med en finskspråkig
sådan. Under intervjuerna med flera av kvinnorna som arbetat med sjukvård
under kriget kände jag på mig att förhållandet mellan lottorna och de utbildade
sjuksköterskorna inte alltid varit det bästa, något jag utvecklar då Brita berättar
om sina möten med översköterskan på avdelningen där hon arbetade.
Variationen var dock enorm mellan sjukhusen och avdelningarna, och hade
man otur att hamna på ett sjukhus med en översköterska som man upplevde
som besvärlig var det inte mycket man som sanitetslotta kunde göra annat än
foga sig och försöka finna sig i situationen, eller begära förflyttning.
Att förhållandet mellan sanitetslottorna och sjuksköterskorna inte alltid var
så gott har också Pia Olsson kommit fram till i sin forskning. Olsson skriver om
en översköterska som utvärderade lottornas arbetsbild efter vinterkriget, och
enligt denna översköterska var det relationen mellan sjuksköterskorna och
lottorna som utgjorde den största stötestenen för sanitetslottorna på krigssjukhusen.
Översköterskan beskrev problemet så att när det blev svårigheter av
något slag såg sjuksköterskorna i lottorna endast en hjälpreda som gått en
tvåveckors kurs, och sådana i deras ögon outbildade flickor kunde man förstås
inte anförtro några egentliga sjukvårdsuppgifter. Detta sårade i sin tur lottorna,
som tyckte att de hade fått bara mindre intressanta uppgifter. Enligt översköterskan
utgjorde också den nitiska övervakningen av lottorna ett problem.
Lottornas insatser hade dock setts som ovärderliga av sjuksköterskorna, när
samarbetet väl fungerade mellan dem (Olsson 2005:124; jfr Karvinen-Kopteff
1993:105). Enligt Lea Henriksson utgjorde kriget en brytningspunkt för
sjukvårdsarbetet. I och med den förändringen i förhållandet till sjukvårdsarbetet
konkretiserades hierarkifrågan i något hon kallar för ”grundprincipen för
professionaliseringsprocessen: uteslutning, gränsdragning och val av
legitimerade yrkesutövare”. Detta var enligt henne särskilt märkbart i sjuk-
146