Från målspråk till källspråk - Vaasan yliopisto

ACTA WASAENSIA 99
Catalogus plantarium från 1673 och 1683 och de encyklopedier som utkom efter denna.
Hormia (1961) redovisar emellertid inte Catalogus plantarium och Icones novæ in usum
selectæ, et Catalogo planatarum promiscue appensæ eller Henricus Hasselqvists Dissertatio
ossibus humanis som källa i Gananders ordbok, vilket tyder på att encyklopedierna inte hade
någon större betydelse för Gananders ordboksredigering. Detta styrker ytterligare min tanke
om den parallella utvecklingen för ordböcker och encyklopedier.
Allt tyder på att den finska ordboken och den finska encyklopedin har utvecklats parallellt
och att den finska ordboken har sina rötter i den latinsk-tyska ordboken. De flerspråkiga
ordböckerna med latin som källspråk utgör grunden för våra tvåspråkiga finsk-svenska och
svensk-finska ordböcker. Ordboksstrukturen torde i sig även ha fått influenser från latinet,
som utgjorde källspråk i de första ordböckerna (se 3.4.1–3.4.6). Encyklopedierna har haft en
egen utvecklingslinje, även den sin grund i den europeiska traditionen.
3.3 Från ordlista till ordbok
I min översikt i avsnitten 3.4–3.10 tar jag upp materialet i de tryckta finsk-svenska
ordböckerna fram t.o.m. 1998, varvid jag vill visa hur de finsk-svenska ordböckerna har
förändrats under tidernas lopp. Min redovisning tangerar även de samtida svenska
ordböckerna, eftersom det kan tänkas gå att finna parallella utvecklingslinjer mellan de
svenska och finska ordböckerna.
De frågor som jag vill besvara i avsnitt 3.4–3.10 är: Vilka finsk-svenska och svensk-finska
tryckta ordböcker har överhuvudtaget givits ut? Hur har de finsk-svenska ordböckerna
utvecklats sedan 1600-talet?
Ordböckerna har jag indelat i volymkategorier enligt avsnitt 1.5.3, tabell 3 och i allmänna
flerspråkiga och tvåspråkiga ordböcker, parlörer, ordlistor samt ordlistor som finns som
bilaga till lärobokstexter. Parlörerna, ordlistorna och de läroboksanknutna ordlistorna
redovisar jag fram till slutet av 1800-talet. Samtliga ordböcker är inpassade i de olika
tidsperioderna, detta för att ge en bättre diakronisk överblick. Dessutom har jag presenterat
parlörerna separat i avsnitt 3.7. Huvudindelningen i perioden före och efter 1745 har jag gjort
utgående från vilket språk som är källspråk och vilket eller vilka språk som är målspråk.
Tiden före 1745 utgjorde finskan ett målspråk i flerspråkiga ordböcker tillsammans med
svenska och tyska, medan latin fungerade som källspråk. Fr.o.m. 1745 har finskan haft status