Från målspråk till källspråk - Vaasan yliopisto

ACTA WASAENSIA 137
Nomenclatura Rerum brevissima Latino-Sveco-Finnonica från 1678 och 1683 som källor
(Nytt finskt lexicon 1997: s. XI). Möjligen har Hormia inbegripit nämnda ordböcker i sin lista
över Muut160 under Sanakokoelmia ja oppijulkaisuja161 utan att precisera vilka dessa är
(Hormia 1961: 181).
Rapola har skrivit en recension av Hormias avhandling i vilken han konstaterar, att Hormias
avhandling utgör en värdefull och pålitlig källa för forskningen inom finska språket,
folkdiktningen och etymologin men inte gör någon egentlig bedömning av avhandlingens
värde för den lexikografiska forskningen (Rapola 1962: 73).
För att kunna se ett samband mellan Juslenius och Gananders ordmaterial kan vi studera när
Porthans, Krenaders och Canstréns tilläggsanteckningar har kommit till. Vi finner då att
Ganander skrev sin ordbok samtidigt som Porthan, Kreander och Canstrén höll på att
komplettera Juslenius ordbok och att Ganander fick lexikografiskt material från Porthans,
Kreanders och Canstréns tilläggsanteckningar. Dessa två ordboksprojekt, d.v.s.
kompletteringarna till Juslenius ordbok och Gananders manuskriptskrivande, pågick således
delvis parallellt. Inget av dessa manuskript (tilläggsanteckningarna och manuskriptet till Nytt
finskt lexicon) kunde ges ut förrän långt in på 1900-talet. Däremot använde lexikograferna
Renvall och Lönnrot manuskriptmaterialet i sina ordboksarbeten på 1800-talet, vilket innebär
att den lexikografiska traditionen, de lexikografiska principerna och det lexikala materialet
fördes vidare i en obruten kedja.
Enligt förordet från 1997 har förutom Ganander fem personer medverkat vid ordboksarbetet:
Henrik Gabriel Porthan, kyrkoherde Johan Heslingberg, en s.k. sammanställare162 , en
biologiskt och zoologiskt utbildad expert samt ytterligare någon som har kompletterat
materialet med lexikografiska redigeringar (1997: s. IX–X). Vilka de tre sistnämnda har varit
framgår varken av förordet till Nytt finskt lexicon eller av Hormias avhandling (1961:
110–111).
Som underlag för ordboken har enligt ordbokens förord (1997: s. XI) följande andra
ordböcker använts:
Schroderus, Ericus (1637). Lexicon Latino-Scondicum.
160 Min översättning: Övriga.
161 Min översättning: Ordsamlingar och lärdomsskrifter.
162 Det finska ordet yhdistelijä används för funktionen.