Från målspråk till källspråk - Vaasan yliopisto

ACTA WASAENSIA 133
Tabell 11. Översikt över strukturen i Juslenius Suomalaisen Sana-Lugun Coetus / Finsk
Orda-Boks Försök (1745).
Lemma Böjning U Meta Meta Ekvi Böjning
gramm
Valens
nominativ genitiv för latin latin, latin
för subst., subst.,
svenska,
1 sg. inf. för
nominativ
pres. för verb,
för subst.,
verb ett flertal
former för
avledningar
inf. för verb
U Exempel
Översättning
Enligt modellen finner vi att Juslenius ordbok har givit böjningsformer för de finska
lemmaformerna som ett tillägg till lemmat. Avledda lexem har givits som räcka under
huvudlemmat. Lemmaformen för substantiv är bl.a. nominativ och för verb 1 sg. pres. Inga
andra metapråkliga uppgifter än grammatiska uppgifter på latin har angivits. Ekvivalenterna
som är på både latin och svenska har för latinet fått vissa böjningsformer. För svenskans del
har ekvivalenten givits i nominativ för substantiv. Verbformerna är i samma form som det
finska lemmat i räckan. Exempelsatserna tillkom först i Porthans tilläggsanteckningar. Att
ange avledningar och sammansättningar i räcka är så väl etablerat att t.o.m. ortnamn har givits
inom räcka; t.ex. har Åland nämnts under Ahwena ’abborre’.
Vid en analys finner vi således att Juslenius ordbok närmast är att ses som en
receptionsordbok för finskan. För latinets och svenskans del kan den användas som
produktionsordbok till viss del, under förutsättning att användaren väl behärskar svenska och
latin. Men det är även uppenbart att man för att kunna använda Juslenius ordbok måste kunna
finska i viss utsträckning, latin och svenska väl.
Svenska tjänstemän som kom till Finland under 1700-talet efterfrågade en ordbok med finska
som källspråk (Krohn 1897: 92). En sådan ordbok som Juslenius gav ut torde ha varit
efterfrågad av denna grupp just för förståelse av finska texter och för finsk språkinlärning.
3.5.3 Christfrid Gananders Nytt Finskt Lexicon
Christfrid Gananders158 ordbok Nytt Finskt Lexicon var färdig i manuskriptform 1786–1787.
Manuskriptet har givits ut i faksimil 1937–1940 och i redigerad form 1997. I och med att
158 Christfrid Ganander 1741–1790 (Krohn 1897: 113).