Från målspråk till källspråk - Vaasan yliopisto

ACTA WASAENSIA 307
Det lexikografiska materialet har i olika skeden överförts från en ordbok till följande ordbok i
mer eller mindre identisk form. Trenden har varit att utöka antalet ekvivalenter, exempelsatser
etc. och benägenheten att rensa ut äldre lexikografiskt material har varit mindre.
För att ge en översiktlig uppfattning om hur det lexikografiska materialet och den
lexikografiska strukturen har överflyttats från de flerspråkiga ordböckerna, via de tvåspråkiga
till de enspråkiga finska ordböckerna, har jag sammanfattat i tabell 59. Finska som målspråk
berör jag endast marginellt. Pilarna inom tabellen åskådliggör hur delar av det lexikografiska
materialet och arvet i form av bl.a. den lexikografiska strukturen förts vidare till följande
ordböcker och upplagor. I tabell 59 har jag angivit ordböckerna enbart med författarnamn och
årtal i stället för ordbokstitel. Miniordböcker har jag givit inom parentes. Bara förstaupplagor
eller starkt utökade/omredigerade upplagor redovisar jag i tabellen.
Tiden före 1745 utgörs av flerspråkiga ordlistor och parlörer med latin som källspråk
(bortsett från en liten parlör 1730) där svenska, finska och eventuellt ett tredje språk utgör
sinsemellan jämbördiga och parallella målspråk. De viktigaste arbetena utgörs av Schroderus
Lexicon latino-scondicum (1637), Formulae Puerilium Colloquiorvm (1644), Florinus
Nomenclatura Rerum brevissima Latino-Sveco-Finnoca (1678) och Vocabularium Latino-
Sveco-Germanica-Fennicum / En kort Orda-Book på Latin/Swenska/Tyska och Finska / Yxi
Lyhykäinen Sana-Kirja (1708).
I ett historiskt perspektiv kan vi, vid en analys av ordboksstrukturen för de finsk-svenska
ordböckerna, se en lexikografisk tradition som kan karaktäriseras som deskriptiv för finskan
med utgångspunkt från Juslenius Suomalaisen Sana-Lugun Coetus / Finsk Orda-Boks
Försök (1745) via Gananders Nytt Finskt Lexicon (1786–1787), Lönnrots Suomalaisruotsalainen
sanakirja / Finskt-svenskt Lexikon (1874–1880) och Cannelins Finsk-svensk
ordbok (1903) till NS (1951–1961) och PS (1990–1994) och en tradition som är typisk för
produktionsordböcker från Cannelins Finskt-svenskt lexikon / Suomalais-ruotsalainen
sanakirja (1908) till Su-ru (1997). Vi har att göra med sex historiska utvecklingslinjer från
målspråk till källspråk från 1637 till 1998. Utvecklingsfaserna har jag markerat med siffror i
tabellen.