Från målspråk till källspråk - Vaasan yliopisto

ACTA WASAENSIA 245
Ordbokens finsk-svenska del riktar sig till personer utan kunskaper i finska och med svenska
som modersmål. Ordboken ger uttalsuppgifter men däremot inte några uppgifter om finskans
struktur med kasusböjning, stadieväxling etc., vilket är en motstridighet med tanke på den
tilltänkta målgruppen. I den svensk-finska delen ges uttalsuppgifterna för svenska lemman,
vilket innebär att den delen vänder sig till en finsktalande, som behöver hjälp med det svenska
uttalet.
Om ordboken används som produktionsordbok för finska, måste den svenska användaren
först konsultera den svensk-finska delen för att hitta den finska ekvivalenten och därefter gå
till den finsk-svenska delen för att sedan kunna uttala det finska ordet. Samma förfarande,
fast i omvänd ordning, måste den finsktalande tillgripa för att kunna använda ordboken för
produktionen i svenska. Talproduktionen borde naturligen ha inneburit att uttalsangivelsen
hade angivits i anslutning till ekvivalenten och inte i anslutning till lemmat.
3.8.5 Sammanfattning
Fram till 1903 hade de finsk-svenska ordböckerna i första hand varit receptionsordböcker för
finskan. Cannelins Finskt-svenskt lexikon / Suomalais-ruotsalainen sanakirja från 1908
innebar emellertid en övergång från strukturen för receptionsordböcker för finska till en
kombinerad struktur för receptionsordböcker för finska och produktionsordböcker för
svenskan. Denna ordbok från 1908 utgör en inledning till en strukturellt sett ny lexikografisk
tradition som fortsätter fram till de elektroniska ordböckerna på 1990-talet.
Först genom Cannelins Finskt-svenskt lexikon / Suomalais-ruotsalainen sanakirja (1908),
kunde den finskspråkige användaren börja använda den finsk-svenska ordboken för
produktion av texter på svenska. Metaspråket för lemman och ekvivalenter blev finska, de
svenska ekvivalenterna fick böjningsändelser och valensuppgifter; alla exempelsatser fick
översättningar till svenska. Förordet och bilagorna har givits på finska. Lemmana behöll
emellertid sina gamla former med de etablerade böjningsformerna för finskan. De finsksvenska
ordböckerna hade således kvar sitt deskriptiva drag för finskan men fick nya inslag
för svenskan. I ordböckerna fr.o.m. 1908 börjar vi se en dubbelhet i strukturen: den finsksvenska
ordboken var avsedd att på samma gång vara en receptionsordbok och en
produktionsordbok. Denna dubbelhet har förstärkts genom nya morfologiska och
lexikografiska inslag för finskan i senare upplagor av Cannelins ordböcker fram till 1976, i
Su-ru (1997) och i dagens elektroniska ordböcker. Målgruppen har blivit en användare som