Från målspråk till källspråk - Vaasan yliopisto

198 ACTA WASAENSIA
pedagogiskt syfte i språkundervisningen, dels ett praktiskt syfte i kommunikationen mellan
tjänstemän och tjänstefolk alternativt en svenskspråkig resenärs behov av kommunikation
under sin resa i Finland. De flesta parlörer jag har kunnat spåra saknar författaruppgifter.
Min bedömning är emellertid att de kan ha haft redaktörer med svenska som modersmål och
med kunskaper i finska, vilket tyder på att den svenskspråkiga befolkningen tydligen hade
behov av att kunna kommunicera med en finsk befolkningsgrupp som saknade kunskaper i
svenska. En viss ändring i inriktningen för parlörernas del kan jag se mot slutet av 1800-talet,
då de börjar vända sig till den finskspråkiga användaren. Ett exempel på detta utgör Uusi
Suomalais-Ruotsalainen Tulkki (1899).
3.8 Tvåspråkiga finsk-svenska ordböcker 1908–1998
En produktionsordbok (aktiv ordbok) används för produktion av texter på målspråket. I de
fall där vi har att göra med en tvåspråkig finsk-svensk produktionsordbok är ordboken
avsedd att användas för att producera texter på svenska. Ordbokens roll som receptionsordbok
(passiv ordbok) för finska är i dessa fall sekundär. I de fall användaren behöver
översätta texter från svenska till finska använder han en svensk-finsk produktionsordbok.
Genom Ahlmans Ruotsalais-suomalainen ja suomalais-ruotsalainen sanakirja / Svenskfinsk
ordbok och Finsk-svensk ordbok (1874) och Cannelins ordbok Suomalais-ruotsalainen
sanakirja / Finsk-svensk ordbok (1903) har jag kunnat skönja en viss förskjutning av den
finsk-svenska ordboken från den primära rollen som receptionsordbok för finskan till en
primär roll som produktionsordbok för svenskan.
Antalet ordböcker och upplagor som har kommit ut efter 1903 har varit så stort att jag enbart
har redovisat dem i källförteckningen och i bilaga 2 över tryckta ordböcker på grund av att de
skulle ta en alltför stor plats i texten om jag presenterade dem i samma förteckningsform som
ordböckerna t.o.m. 1903. Cannelins ordböcker fr.o.m. 1908 redogör jag för genom att ge
prov på enskilda artiklar, genom att analysera dem separat och genom att jämföra med
motsvarande artiklar i närmast föregående eller i närmast efterföljande upplagor. Även övriga
ordböcker beskriver jag genom att använda denna kontrastiva metod, där Cannelins ordböcker
får utgöra en del av analysen. För strukturen vikiga särdrag lyfter jag fram för att belysa
utvecklingen.
I avsnitten 3.8.2–3.8.5 analyserar jag de ordbokskategorier och ordböcker som enligt min
bedömning inverkat på den lexikografiska utvecklingen av de finsk-svenska ordböckerna.