Från målspråk till källspråk - Vaasan yliopisto

24 ACTA WASAENSIA
receptionsordbok för förståelse av finsk text. Termerna aktiv och passiv ordbok tillämpades i
det praktiska lexikografiska arbetet under arbetet med en tysk-rysk ordbok. Æ erbas princip
om fyra ordböcker har senare diskuterats av bl.a. Hausmann (1977: 144–156), som har
hävdat att det behövs åtta ordböcker per språkpar. Han skiljer på modersmålskompetensen
och främmandespråkskompetensen hos användaren vid översättning och förståelse av text.
Han hävdar att man utöver en aktiv och passiv ordbok behöver särskilda enspråkiga
förklaringsböcker för textförståelse (Kromann m.fl. 1984: 166, 1991a: 2715; Hannesdóttir
1998: 76; Mugdan 1992: 19).
I ett officiellt tvåspråkigt samhälle som det finländska med finska som majoritetsspråk och
svenska som minoritetsspråk, torde det finnas olika grader av språklig kompetens i det andra
språket. I Finland finns personer med finska som modersmål utan kunskaper i svenska och
personer med svenska som modersmål utan kunskaper i finska. Mellan dessa ytterligheter
finns peroner med olika grader av kompetens. Dessutom kompliceras bilden genom att det i
Sverige finns en stor grupp finska invandrare med olika grader av kompetens i
sverigesvenska och sverigefinska. Det som kallas för meänkieli (Tornedalsfinska) i norra
delen av Sverige påkallar andra behov. Jag vill med detta påstå att det är svårt att kategoriskt
definiera modersmålskompetens och främmandespråkskompetens. Användarbehovet kan ses
på en glidande skala från obefintliga kunskaper i målspråket till modersmålsliknande
kunskaper i både målspråket och källspråket. Rent teoretiskt kan även översättning av finska
och svenska texter göras av översättare som varken har källspråket eller målspråket som sitt
modersmål.
Om vi bortser från resonemanget om översättningarna gjorda av personer utan svenska eller
finska som modersmål och tillämpar Æ erbas diskussion, behöver vi tolv ordböcker för
språkparet finska och svenska: fyra för Finland och åtta för Sverige, av vilka fyra skall
användas i Tornedalen. Om vi skulle tillämpa Hausmanns förslag om antalet språkpar skulle
det innebära sjutton ordböcker för språkparet finska och svenska: fem receptionsordböcker
utöver Æ erbas tolv ordböcker ovan (receptionsordböcker för sverigesvenska, finlandssvenska,
finlandsfinska, sverigefinska och meänkieli). För ett litet språkområde som
språkparet finska och svenska täcker, är det naturligtvis svårt att i den tryckta ordboken
tillämpa denna princip. Däremot finns det möjligheter att inom ramen för de elektroniska
ordböckerna genom olika länkar koppla ihop enspråkiga och flerspråkiga ordböcker samt
textkorpusar och uppslagsverk av olika slag för att på detta vis kunna tillfredställa de olika
behoven.