Från målspråk till källspråk - Vaasan yliopisto

182 ACTA WASAENSIA
Teckenförklaringar:
N = Nominativ.
G = Genitiv.
Övrigt = Övriga grammatiska former.
(avled.) = Övriga börjningsformer förekommer i avledningar i räcka, som egna lemman eller
som exempelsatser.
Inf. = Infinitivform
1 pers. = 1 person presens singularis.
2 pers. = 2 person presens singularis.
3 pers. = 3 person presens singularis.
Övriga = Övriga grammatiska former.
A = lemmaformen har givits som primärform.
B = lemmaformen har givits som sekundärform.
C = lemmaformen har givits som form i tredje eller fjärde hand.
Ur tabellen ovan kan vi utläsa att substantivens lemmaformer har varit genomgående
nominativ och genitiv sedan 1745. Utöver dessa former är det vanligt att vissa avledningsformer
har givits i räcka, som egna lemman eller i form av exempelsatser. För verblemmaformen
har det varit vacklan mellan 1 sg. pres., infinitivform och 3 sg. pres. I några ordböcker
har redaktören ansett det vara nödvändigt att komplettera med en tredje och i vissa fall en
fjärde böjningsform.
Perioden från 1838 fram till 1903 innebar för den finsk-svenska ordboken att lemmats och
ekvivalenternas lexikografiska mikrostruktur stabiliserades. Däremot rådde det en
inkongruens mellan lemmats och ekvivalentens grammatiska relation i alla ordböcker med
undantag av Ahlmans ordbok från 1874 och Lönnrots ordbok 1874–1880. Instabilitet förelåg
även vad gäller presentationen av exempelmaterialet och den syntaktiska relationen mellan
exempelsatsen och dess översättning.
Sammanfattningsvis ger jag i tabell 25 en översikt över metaspråket i finsk-svenska
ordböcker 1745–1903. För att spara utrymme har jag även i tabell 25 betecknat ordböckerna
enbart med författarnamn och årtal i stället för att ange hela ordbokstiteln. Även här ger jag
uppgifterna fr.o.m. 1745 för att förankra de tvåspråkiga ordböckerna i en längre
utvecklingslinje.