Från målspråk till källspråk - Vaasan yliopisto

ACTA WASAENSIA 123
3.5.1 Bakgrunden och samtida ordböcker av intresse
Johan Ihre (1707–1780), som från 1738 innehade den skytteanska professuren i vältalighet
och politik vid Uppsala universitet, gjorde med sin Glossarium Suiogothicum I–II (1769) en
banbrytande insats inom den jämförande språkforskningen. Han tillämpade en kritisk metod i
sin strävan att genom etymologiska studier komma de svenska ordens ursprung på spåren.
Ihres Glossarium rönte uppskattning även utanför Sveriges gränser. Såväl den engelske
prästen och filologen Jonathan Boucher (1738–1804) (Courtney 1886: 3) som den skotske
fornforskaren och filologen John Jamieson (1759–1838) (Bayne 1892: 237) anför honom
som källa i sina respektive Glossary of Archaic and Provincial Words (Boucher 1832: xx,
xxv) och An Etymological Dictionary of the Scottish Language I–II (1808) (Jamieson I
1808: xi, 35, 46), såsom även i sin Hermes Scythicus: or, The Radical Affinities of the Greek
and Latin Languages to The Gothic; illustrated from the Moeso-Gothic, Anglo-Saxon,
Francic, Alemanic, Suio-Gothic, Islandic, & c (Jamieson 1814: 9, 77, 151). I sitt Supplement
to the Etymological Dictionary of the Scottish Language I–II (1825) upptar Jamieson även
Daniel Juslenius Fennici Lexici Tentamen (Suomalaisen Sana-Lugun Coetus / Finsk Orda-
Boks Försök) (1745) bland sina källor (Jamieson I 1825: xiii).
Rogström (1998) har i sin avhandling behandlat Jacob Serenius engelsk-svenska ordböcker
från perioden 1734–1757: Dictionarium Anglo-Svethico-Latinum (1734), Dictionarium
Suethico-Anglo-Latinum (1741) och English and Swedish Dictionary (1757). Rogström
poängterar att ordböckerna egentligen är trespråkiga ordböcker med ett inslag av latin, men på
grund av att latinet är av underordnad betydelse behandlar hon ordböckerna som tvåspråkiga.
För Rogström har det även varit intressant att studera ordböckerna ur aspekten ”ordpar” där
svenska i det ena fallet är källspråk och i det andra målspråk. Hennes syfte med avhandlingen
var att undersöka den lexikografiska utformningen, hur typologin för de olika ordböckerna
påverkat formen och innehållet på det svenska ordförrådet samt på vilket sätt den svenskengelska
ordboken är en vändning av den engelsk-svenska ordboken. I jämförelse med
tidigare ordböcker avviker Serenius ordböcker från det som dittills varit rådande i fråga om
innehållet. Ett undantag är dock Lexicon Lincopense (1649), där ordböckerna eller ordlistorna
bestått av ordlistor avsedda för skolor och för religiösa behov. Serenius riktar sig till en annan
målgrupp genom att hans ordböcker bl.a. innehåller terminologi för skeppsbyggnad. Första
ordboken lär ha skrivits i England, varför påverkan från den engelska lexikografiska
traditionen torde vara tydlig (Rogström 1998: 1–5).