Från målspråk till källspråk - Vaasan yliopisto

ACTA WASAENSIA 91
2.2.1 Externa faktorer som torde ha påverkat ordboksutgivningen och
ordboksdistributionen
Boktryckeriernas antal ökade kraftigt under 1800-talet i både Sverige och Finland. I Sverige
ökade antalet från 35 till 186 med den mest dramatiska ökningen under 1840-talet, då antalet
ökade från 55 till 136. Förklaringen är tillkomsten av ny teknik i form av maskinpressar.
Ytterligare en trolig förklaring torde vara att man kunde börja använda trämassa i papperstillverkningen
(Klemming & Nordin 1883: 595).
Det som hade stor betydelse för förlagsverksamheten i Sverige var 1810 års tryckfrihetsförordning.
Privilegiesystemet och censuren96 försvann även för den religiösa litteraturen.
Andra faktorer som påverkade efterfrågan var att läskunnigheten ökade som en följd av att
folkskolan inrättades 1842. Under 1800-talets första decennier fanns välfungerande
bokförlag i Stockholm, Uppsala och Örebro. Däremot var distributionen av böcker genom
bokhandeln underutvecklad. Kommissionärssystemet, som hade inrättats under Salvius tid på
1700-talet, fungerade dåligt. År 1843 bildades Svenska Förlagsföreningen med målet att få till
stånd ett strikt reglerat kommissionärssystem för att kunna distribuera böckerna ut till olika
delar av landet. Järnvägarnas utbyggnad på 1860-talet hade en mycket stor inverkan på
bokdistributionen. För att samordna utskicket av böcker till återförsäljare bildade bokhandlarna
en egen speditionscentral, Seelig & Co, i Stockholm 1857 (Rinman 1983: 90, 96–97).
Under 1800-talet grundades ett stort antal svenska, numera stora bokförlag97 . Under åren
1910–1928 tillkom ytterligare nio nya förlag (Bonniers Lexikon del 2. 1961: 610). Andra
världskrigets avspärrningar gynnade förlagen, vilket ledde till att gamla förlag fick en
blomstringsperiod och nya förlag bildades. 1950-talet innebar en nedgångsperiod (Rinman
1983: 108).
Enligt Zweygbergk (1958: 103) var förlagsverksamheten i Finland fram till grundandet av
Suomalaisen Kirjallisuuden Seura98 1831 och bokförlaget Otava 1890 en helt svenskspråkig
angelägenhet. Werner Söderström, som var ett svenskspråkigt förlag under denna tid, hade
dock en positiv syn på utgivning av litteratur på finska. Åren 1890–91 utgjorde den språkliga
96 Det förekom dock under 1800- och under 1900-talets krigsår en hel del kompletteringar i förordningen, som
på olika sätt ingrep med censur.
97 AB P.A. Norstedt & Söner (1823), AB C. W. K. Gleerup Bokförlag (1826), Albert Bonniers Förlag AB
(1837), Almqvist & Wiksell/Gebers Förlag AB (1839), Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen Bokförlag (EFSförlaget,
1856), A. V. Carlsons Bokförlags AB (1877), Lars Hökberg (1882), AB Wahlström & Widstrand
(1884) och J. A. Lindblads Bokförlags AB (1893) (Rinman 1983: 108).
98 Finska litteratursällskapet.