Från målspråk till källspråk - Vaasan yliopisto

ACTA WASAENSIA 41
Punkt 8. Inom tvåspråkslexikografin utgör ekvivalent och ekvivalens centrala begrepp.
Exempel på användningen av surrogatekvivalent och parafrasekvivalent åskådliggörs längre
fram i avsnitt 1.4.2 i anslutning till definitionen för begreppen ordbok och encyklopedi.
Frågan om ekvivalens har diskuterats livligt inom översättningsvetenskapen (översättningsteori)
och olika forskare ser på begreppet ur olika aspekter. Reiss & Vermeer (1986: 70–95)
har redovisat sammanfattande de olika översättningsteorierna kring ekvivalent och ekvivalens.
Ingo (1991: 82) ger en översikt över de termer som har använts av olika forskare vid
beskrivning av detta begrepp.
Koller (1979: 187–191) har påtalat ekvivalensbegreppets olika nivåer inom översättningen
och därmed kommit fram till olika typer av ekvivalens:
1. den ekvivalens som är relaterad till sakinnehållet: den denotativa ekvivalensen 19
2. den ekvivalens som är beroende av stil, sociolekter och varieteter: den konnotativa
ekvivalensen 20
3. ekvivalensen som är relaterad till texten och språknormen: den textnormativa
ekvivalensen
4. ekvivalensen som är relaterad till mottagaren: den pragmatiska ekvivalensen 21
5. ekvivalensen som är relaterad till källtexten: den formella ekvivalensen.
Königs (1981: 84–94) har kompletterat denna lista med ytterligare två nivåer:
6. den ekvivalens som bygger på den intension som källtexten har: den intensionella
ekvivalensen
7. den ekvivalens som är förknippad med den funktion22 som översättningen skall användas
till: den finalistiska ekvivalensen.
Ekvivalensbegreppet inom lexikografin skiljer sig från en normal textbaserad ekvivalens i en
textöversättning genom att ekvivalensen inom lexikografin dessutom existerar på tre olika
lexikografiska nivåer inom mikrostrukturen:
19 För definition av begreppet denotativ betydelse se 1.4.1. punkt 8.
20 För definition av begreppet konnotativ betydelse se 1.4.1. punkt 8.
21 pragmatisk information ’pragmaattinen tieto’: ”– Pragmatisk informasjon tolkes ut fra konteksten og
er informasjon om språk i bruk”. (NLO 1997: 217–218)
22 ordboksfunktion ’sanakirjan funktio’, ’sanakirjan käyttötarkoitus’: ”en ordboks genuine formål med
hensyn til ordboksbrukernes behov ved resepsjon, produksjon eller oversettelse av tekst”. (NLO 1997:
201–202)