Från målspråk till källspråk - Vaasan yliopisto

ACTA WASAENSIA 97
Præcipuarum Herbarum, Arborum, Fruticum & Suffruticum Nomenclaturæ sive
Appellationes, tam in Svetica quam Latina lingua ad lustrandum proponuntur: Som
underrubriken anger, är växtnamnen på latin och svenska angivna i alfabetisk ordning efter de
latinska namnen (Fries 1894: 33).
På finsk mark kommer ordet encyklopedi till användning, om än i sin latinska form, vid
promotionen i Åbo Akademi då promotorn Michael Wexionius Gyldenstolpe beskriver
magisterringens cirkelform:
Ut jam de eo nihil dicam quod annuli hi sive circuli Encyclopædiam, quæ
disciplinarum quendam orbem constituit, denotare videantur. (Wexionius
Gyldenstolpe 1647, opag. [E8v])
Johannes Gezelius använder termen (encyclopaedia) i titeln till sin 1672 utgivna
Encyclopaedia synoptica (Genzelius 1672).
Professorn i medicin och anatomi vid Åbo Akademi, Elias Til-Landz103 (1640–1693), gav
1673 ut den första förteckningen över växter i Finland, närmare bestämt i Åbo med
omgivningar, Catalogus plantarium. Denna lilla bok innehåller endast arternas namn på latin,
alfabetiskt ordnade. Den förnyade upplagan tio år senare 1683 har även växtnamnen på
svenska och finska. 104 1683 utkom även Til-Landz Icones novæ in usum selectæ, et Catalogo
planatarum promiscue appensæ, som trots sitt anspråkslösa format är den första floran som
givits ut i Finland. Det skulle dröja exakt 200 år innan nästa flora skulle ges ut på finska (Til-
Landz 1683; Hjelt 1868: 26; Hjelt 1896: 19). 105
103 Son till kyrkoherden i Rogberga, i Småland, Erik Tillander. Sitt nya efternamn skall Til-Landz ha tagit
efter att helskinnad ha klarat sig i land från ett skeppsbrott (Sacklén 1824: 376; Fagerlund & Tigerstedt 1890:
29). – Til-Landz var rektor för Åbo Akademi åren 1676–1683 (Fagerlund & Tigerstedt 1890: 34).
104 Vid denna tid betraktades botaniken ”mera som en tjänarinna åt medicinen än som en särskild vetenskap”
(Fagerlund & Tigerstedt 1809: 30). – Klinge & Leikola (1988) hävdar oriktigt att Til-Landz från 1673 ”[…]
omnämnde 496 växtnamn i alfabetisk ordning, i de flesta fall även deras svensk- och finskspråkiga
motsvarigheter, [...]” (Klinge & Leikola 1988: 581). Bildtexten till bilden på s. 581 upplyser inte heller om
att den är ur den utökade upplagan från 1683, inte 1673, och bidrar till att bibringa läsaren den felaktiga
uppfattningen att Catalogus plantarium av 1673 skulle innehålla växtnamnet på svenska och finska.
105 C[arl] Hoffmann (1883). Kuvia kasvikunnasta, koulun ja kodin tarpeeksi, sovitettu Linnén
siitinjärjestelmän mukaan. 800 hienoa värikuvaa, jotka käsittävät 523 kasvilajia, ja jotka ovat esitetyt 80:ssä
taulussa. Teksti mukailemalla A. J. Melan toimittama. Helsingissä: K. E. Holm (Hintikka 1938: 4). –
Klinge & Leikola uttalar sig förringande om Til-Landz’ insatser: ”Til-Landz’ litterära insatser förblev
oansenliga” (Klinge & Leikola 1988: 580); ”Samtidigt med den senare utgåvan [av Catalogus plantarium]
publicerades även det oansenliga bildverket Icones novæ, som innehöll träsnitt av sammanlagt 158 växter, till
stor del kopierade ur mellaneuropeiska böcker” (Klinge & Leikola 1988: 582); ”Men samtidigt som man bör
ge erkännande åt deras betydelse som Finlands första växtkataloger och som de första texterna om Finlands
natur överhuvudtaget, måste man konstatera att de inte erbjöd något nytt i vetenskaplig bemärkelse”.