Från målspråk till källspråk - Vaasan yliopisto

ACTA WASAENSIA 29
Ordboksredaktören
— Lexikografens arbetssätt inte har nämnvärt förändrats sedan 1800-talet.
— Lemmaselektionen avspeglar i viss mån redaktörernas kön och specialintressen.
— Knut Cannelin har varit den lexikograf som under 1900-talet utvecklat den finsk-svenska
ordboken mest och att han har gett ordböckerna den lexikografiska struktur som de har i
dag.
— Lexikografin fram till 1960-talet har i huvudsak varit en manlig disciplin.
Hypotes för olika användarkategorier kontra lexikografiska kategorier
Vilka krav ställer då ordboksanvändaren på en finsk-svensk receptionsordbok (avsedd för
textförståelse) respektive en produktionsordbok (avsedd för textproduktion) på mikronivå?
Vilka formella och innehållsliga särdrag är nödvändiga att ange för finskan för att ordboken
skall fylla sin funktion som en finsk-svensk produktions- respektive receptionsordbok? Vid
besvarandet av frågan har jag beaktat följande faktorer:
— användarens språkliga kompetens (finskan som modersmål eller främmande språk)
— om ordboken i fråga har finskan som källspråk eller målspråk
— vilket syfte ordboken har (för förståelse av text eller för produktion av text).
För att kunna analysera dessa faktorer har jag konstruerat en hypotetisk modell, i vilken jag
har inpassat användarkategorin: språklig kompetens och lexikografiska kategorier, källspråk
och målspråk samt strukturen i en tvåspråkig ordbok (se tabell 1).
I tabell 1 ger jag en grov skiss över de lexikografiska kategorierna i de tryckta tvåspråkiga
finsk-svenska ordböckerna främst med utgångspunkt i Su-ru (1997) och en specificering av
sex användargrupper med olika förmodade språkkunskaper utgående från källspråks- och
målspråkskompetens på skalan enspråkig – tvåspråkig.