Från målspråk till källspråk - Vaasan yliopisto

ACTA WASAENSIA 23
siktligt. Koukkunens artikel innehåller en förteckning över de tidningsartiklar som skrivits
om ordböcker i Finland 1826–1993. Koukkunen (1999: 225–232) utvecklar sina tankar till
en sammanfattande översikt över innehållet i kritiken. Kritiken avspeglar den mycket vanliga
inställningen till ordböckerna, där kritikerna behandlar den lemmaselektion som redaktören
gjort och hur väl ekvivalensen (definitionen avsnitt 1.4.1) är återgiven. Recensenterna påtalar
stickprovsvis vilka lemman som finns medtagna i ordboken och vilka lemman som saknas
samt vilka felaktiga ekvivalenter som är givna. Ordböckernas allmänna lexikografiska struktur
är sällan föremål för analys.
Sammanfattningsvis kan jag konstatera att forskningen i finsk-svensk och svensk-finsk
tvåspråkslexikografi är ringa, trots att det har skrivits ordböcker sedan mitten av 1600-talet.
Den omständighet som både Kuusi och Solstrand–Pipping påtalar har inte nämnvärt
förändrats sedan början av 1990-talet. De insatser som gjorts består av pro graduavhandlingar,
artiklar och recensioner. I viss grad har ämnet behandlats inom ramen för
annan, närliggande forskning. (Se även 1.4.3, 1.4.3.1–1.4.3.4, 1.4.4.)
1.2.3 Ordboken och användaren
Med anledning av Hesslin Riders inlägg (1995: 315–357) kan man ställa följande frågor:
Vilka är våra allmänna tvåspråkliga finsk-svenska ordböcker skrivna för? Skall grundstrukturen
i våra finsk-svenska ordböcker vara likartad oberoende av om ordboken skall
användas av inlärare av ett nytt språk eller av dem som använder ordboken professionellt för
översättning av texter. Borde vi ha en målgruppsanpassad struktur i våra allmänspråkliga
ordböcker?
Den ryske språkvetaren Æ erba (se även Kromann, Riiber & Rosbach 1984: 166 och 1991a:
2715 Mugdan 1992: 17–24, Tarp 1995; Hannesdóttir 1998: 74) hävdar att textproduktion
och textförståelse kräver olika kompetenser, vilket i sin tur leder till behovet av olika typer av
ordböcker beroende på om ordböckerna är avsedda för målspråksanvändare eller
källspråksanvändare (Æ erba 1940). Således behövs enligt honom fyra olika ordböcker för de
olika kompetenserna. Om de ingående språken är t.ex. finska och svenska, behövs a) en
svensk-finsk produktionsordbok (aktiv ordbok, inkodningsordbok, för definition se avsnitt
1.4.2) för produktion av finsk text, b) en svensk-finsk receptionsordbok (passiv ordbok,
avkodningsordbok, för definition se avsnitt 1.4.2) för förståelse av svensk text, c) en finsksvensk
produktionsordbok för produktion av svensk text och d) en finsk-svensk