Från målspråk till källspråk - Vaasan yliopisto

ACTA WASAENSIA 165
Ordbokens långa förord på svenska består av tre delar: en allmän beskrivning av medverkande
redaktörer, en anvisningsdel med paradigmtabeller, grammatiska uppgifter för
finskan samt slutligen en lista med i ordboken använda förkortningar.
Lönnrots egen kritiska syn på ordboksarbetet avspeglas i följande utdrag ur förordet till
ordboken del I:
[…] Detta har jag nu fått lof att anföra till någonslags ursäkt för arbetets
mångfaldiga brister, och åtskilligt annat kunde tilläggas, som jag nu dock förbigår
väl vetande, att den förnämsta orsaken ligger hos mig sjelf eller i min oförmåga
att åstadkomma något bättre, hvarföre jag ock när som helst vore färdig att afstå
hela arbetet åt andra skickligare händer […]. (1958: Del I: II)
Följande omdöme ger Aarne Anttila 207 om Lönnrots ordbok i Kansallinen elämäkerrasto:
Sen tarkoituksena oli sisältää kaikki suomen kielen sanavarat. Niiden keräily oli
kuitenkin suoritettu epätasaisesti, satunnaisesti ja liian vähäisin voimin, johdannaisissa
varsinkin oli epävarmaa, kaavan mukaan tehtyä ainesta, jota ei koskaan ollut
esiintynyt elävässä suomen kielessä. Erinomaisen tärkeitä olisivat täydellisessä
sanakirjassa olleet viitteet, onko sana tavallinen vai harvinainen ja mistä se on
peräisin. Jonkin verran epätarkkuutta ja epäjohdonmukaisuutta johtui siitä, että
teoksen laajuuden vuoksi käsikirjoituksen valmistamisessakin oli käytettävä
useita apumiehiä, joiden työtä L. ei ehtinyt tai hennonut kylliksi korjata.
Apumiehinä olivat m.m. pappismiehet A. Warelius, K. Dahlberg ja K. Erenius,
maisteri A. Nylander, tri G. Cannelin, jumaluusopin kand. E.J. Savolin ja lopuksi
ylioppilaat O. Ingerman ja A.H. Kallio. L. itse puolestaan piti suurteostaan vain
aineskokoelmana, josta myöhemmin tieteellisen tarkka sanakirja laadittaisiin.
Puutteistaan huolimatta se oli ilmestyessään korvaamaton apuneuvo ja vielä
nytkin, puolen vuosisadan kuluttua, verrattomasti laajin suomen kielen sanaaarteisto
sisältäen enemmän kuin 200 000 sanaa. 208 (Kansallinen elämäkerrasto
III osa, 1930: 519)
207 Författare till bl.a. en tvådelad biografi som beskriver Lönnrots liv och författarskap.
208 Artikeln om Lönnroth är skriven av Aarne Anttila (1892–1952), litteraturforskare, professor. Elias
Lönnrot I (1931), II (1935). Uppgifterna om Aarne Anttila är hämtade ur Kuka kukin oli 1900–61 (1961).
Min översättning: Den hade som mål att innehålla alla ord i finskan. Ordinsamlingarna hade gjorts ojämnt,
sporadiskt och av alltför få personer. Framför allt i fråga om avledningarna fanns osäkerhet, i detta fanns
material som hade gjorts schematiskt och som aldrig hade uppträtt i finska språket. Speciellt viktiga hade
referenserna i en heltäckande ordbok varit, om ordet är vanligt eller ovanligt och varifrån ordet i fråga
härstammar. Viss inexakthet och inkonsekvens berodde på att man på grund av verkets omfattning var
tvungen att anlita flera medhjälpare vid manusskrivandet, vilkas arbete L. inte hann eller nändes korrigera i
tillräcklig omfattning. Som medhjälpare fungerade bl.a. prästerna A. Warelius, K. Dahlberg och K. Erenius,
magister A. Nylander, dr. G. Cannelin, teol. kand. E.J. Savolin och slutligen studenterna O. Ingerman och
A.H. Kallio. L. uppfattade sitt storverk som en materialsamling, som senare skulle utgöra grunden till en
exakt vetenskapligt utarbetad ordbok. Trots sina brister var den vid utgivningen ett oersättligt hjälpmedel och
är även nu, ett halvt århundrade senare, med sina 200 000 uppslagsord den mest omfattande ordskatten över
finskan.