Från målspråk till källspråk - Vaasan yliopisto

ACTA WASAENSIA 101
I Antikvitetskollegiets första instruktion från den 20 november 1667 kom den politiska viljan
och det nationella tänkandet till explicit uttryck:
Wårt gamble Swenske och Giöthiske Språk och Tungomåhl, huilket såsom thet
ähr grundwahlen till then öfrige kundskapen, som man aff alt thet skrifwit ähr
hämpta kan, så ähr aff nödhen, at thess rätta krafft och förståndh förmedelst ett
fullkombligit dictionario må blifwa uplyst till alle sine ordh och nampn, thess
åthskillige bemärkelser sampt rum och stelle, ther huart och ett igenfinnes.
(Schück II 1933: 9, 17; Tengström, L. I 1997: 405–406) 109
Monica Johansson har i sin avhandling utförligt beskrivit ordbokssituationen i 1600-talets
Sverige (Johansson 1997). Hon har granskat den flerspråkiga latinsk–svensk–tyska
ordboken Dictionarium Latino-Sveco-Germanicum, också allmänt kallad Lexicon
Lincopense110 från 1649. Redaktör för ordboken var biskopen i Linköping Jonas Petri
Gothus. Ordboken består av tre olika delar: ett latinsk–svensk–tyskt lexikon, ett svenskt index
och ett tyskt index.
Monica Johansson har haft tre syften med sin avhandling: att jämföra svenskan i Lexicon
Lincopense med samtida språkdokument och genom det studera om ordboken haft betydelse
för svenskans utveckling, att se om det svenska indexet, svenskan i det latinska indexet och
svenskan i lexikondelen överensstämmer med varandra samt att spåra förlagor och förebilder
till lexikonet. Dessutom har Johansson undersökt huruvida Lexicon Lincopense har påverkat
senare tiders lexikon. Genom sin avhandling ger Monica Johansson en bild av
ordbokssituationen i Sverige-Finland och Norden före 1640 och omnämner bl.a. Ericus
Schroderus Upsaliensis flerspråkiga latinsk-svensk-tysk-finska ordbok Lexicon latinoscondicum
från 1637. Hon antyder inget om att det skulle ha kommit en första upplaga redan
1632 av Schroderus ordbok, vilket däremot, Noreen (1903: 186), Hanho (1947: 271).
Pipping (1856–1857: 12) och Nuutinen (1997: IX) påtalar. Johansson noterar även att det
inte var vanligt att ordböcker med nationalspråket som källspråk förekom före 1700-talet. Hur
mycket Schroderus och Gothus, som var samtida, har påverkat varandra lexikografiskt
framgår inte tydligt av Johanssons avhandling (Johansson 1997: 1–3, 8–10).
Parallellt med ordboksarbeten med ordböcker i vilka finska ingick som målspråk pågick även
olika grammatiska och språkvetenskapliga arbeten i finskan.
109 Initiativtagare till instruktionen var Magnus Gabriel de la Gardie och utkastet till den hade skrivits av
Johan Hadorph.
110 Smeknamnet Lexicon Lincopense har ordboken fått efter tryckorten Linköping.