Från målspråk till källspråk - Vaasan yliopisto

ACTA WASAENSIA 45
emellertid arbetsfaser som avviker från ett normalt översättningsarbete: excerpering av
lemmabelägg, redigering av lexikografiskt material för den ifrågavarande ordboken etc.
Subjektiviteten i ekvivalensen kan enligt erfarenhet från redigeringen av Su-ru (1997)
minskas genom bl.a. lagarbete, språkgranskning, expertmedverkan och databehandling vid
slutredigeringen.
Följande faktorer anser jag vara samverkande när det gäller att bygga upp en normerande
tvåspråkig ordbok:
— lexikografisk tradition
— normativt basmaterial
— ett lagarbete i vilket tvåspråkiga språkvetare med gedigen lingvistisk och lexikografisk
kompetens medverkar
— en väl genomtänkt redigeringsstrategi (manual)
— tillgång till normerat målspråksmaterial (bibliotek, databaser etc.)
— granskning av en- och tvåspråkiga språkexperter
— granskning av fackexperter
— ett för lexikografiskt arbete anpassat datorprogram för behandling av det lexikografiska
materialet vid slutredigeringen och granskningen.
För de svensk-finska ordböckerna kan man anta att influenserna i fråga om lexikografiskt
basmaterial (lemman, exempelsatser etc.) har kommit dels från de i Sverige producerade
tvåspråkiga ordböckerna med svenska som källspråk, dels från de enspråkiga, normativa
svenska ordböckerna. I några svensk-finska ordboksprojekt har man t.o.m. använt sig av ett
svenskt basmaterial som underlag för den tvåspråkiga svensk-finska ordboken (jfr avsnitt
3.10.2). Den normativa aspekten är mer problematisk för finlandssvenskan i och med att det
saknas en strikt definition av normen för vissa delar av allmänspråket (t.ex. talspråk och
slang). Däremot pågår i modern tid ett normerande språkvårdsarbete i fråga om terminologi
mellan finska och svenska i både Sverige 29 och Finland 30 , vilket ger de ordböcker som
använder denna norm en normativitet i fråga om ekvivalensen för den terminologiska delen.
En viss grad av normativitet för ekvivalensen kan även nås genom ett gediget granskningsarbete
utfört av tvåspråkiga språkexperter och tvåspråkiga fackexperter under förutsättning att
de är väl insatta i normerna för båda språken. Normen torde förstärkas genom att de termer,
uttryck och exempelsatser som finns i ordböckerna används vid översättningarna och i
29 Sverigefinska språknämnden i Sverige sedan 1975.
30 Svenska språknämnden i Finland sedan 1976.