Från målspråk till källspråk - Vaasan yliopisto

100 ACTA WASAENSIA
som källspråk. År 1838 kom den första tvåspråkiga ordboken, med finska som källspråk och
svenska som målspråk, om vi bortser från parlörer och ordlistor. Den första läroboksanknutna
ordboken kom 1850. Den första finsk-svenska ordboken som kan klassificeras
som storordbok var färdig 1880 med ett supplement 1886.
Min redovisning i form av ordboksförteckningar (tabellerna 4, 10, 13 och bilaga 2) omfattar
allmänna ordböcker, parlörer och ordlistor i vilka finska ingår antingen som målspråk eller
som källspråk i kombination med svenska fram till 1998. Ett urval av de elektroniska
ordböckerna analyserar jag fram till 1999. I läroböcker ingående ordlistor som givits ut efter
1850 beskriver jag till de delar som de, enligt min bedömning, har haft betydelse för den
fortsatta allmänna lexikografiska utvecklingen.
3.4 Flerspråkiga ordböcker med finska som målspråk 1637
[1632]–1733
Under perioden 1637 [1632]–1733 utgavs ett flertal flerspråkiga ordböcker med finska som
målspråk och latin som källspråk. I avsnitten 3.4.1–3.4.6 ger jag en översikt över och en
analys av dessa ordböcker. Ordböckerna har jag redovisat i ett svenskt och finskt
lexikografiskt diakroniskt perspektiv.
3.4.1 Bakgrunden och samtida ordböcker av intresse
För att ge en bakgrund till och en förankring för de lexikografiska tankarna under början av
1630-talet för den finska ordboken, ger jag här en kort redovisning av samtida svenska
lexikonprojekt och några finska grammatikprojekt.
Upprättandet av en ordbok på svenska blev tidigt en nationell angelägenhet. Den 20 maj 1630
utfärdade Gustav II Adolf en instruktion som rikets råd gjort utkast till, ”Dätta Hafwa
Rijksen[s] Rådh af Antiquarijs att föruänta”.
I instruktionens 3:e paragraf fastslås att
Ett lexicon på wårt mål, thervtinan alla gambla ordh vttydas som i laghböker och
Frödhor hittas. (Schück I 1932: 137)