Från målspråk till källspråk - Vaasan yliopisto

214 ACTA WASAENSIA
mina; (miellyttää minua) han har mina sympatier; (hänet minä ehdotan, valitsen)
han är min man; jag förklarar mig för honom; kuka hän on miehiään vad är han
för en karl? vem är han? vad gäller han för? hänessä ei ole miestä sitä tekemään,
siihen han är inte mannen, karl att göra det; (hän ei kelpaa) han är inte kapabel,
duger inte därtill; hän on mies puolestaan han är karl för sin hatt; miesten mies
(kelpo) karlakarl; miestä myöten efter person; miehestä mieheen från man till
man; (miesten kesken) man och man emellan; niitä tulee yksi mieheen (miestä
kohti) det blir en per man; kulkea miehestä mieheen gå från man till man; seisoa
yhtenä miehenä stå som en man; mies miestä vastaan man mot man; 700 miestä
jalkaväkeä 700 man fotfolk; miehen tavalla som en man, karl; på karlavis; hän on
mies paikallaan han är rätta mannen; poistua muina miehinä avlägsna sig som
om ingenting passerat, hänt.
Artikeln har fått två nya exempelsatser med metaspråk samt ett par kompletterande
översättningar i förhållande till upplagan från 1913.
Verbartikeln maata ’ligga’ har följande struktur:
maata* makaan ligga*; (levätä) vila; (nukkua) sova*; (jur.) lägra, hävda; hän
makaa sairaana han ligger sjuk; panna maata, lägga sig; (yöksi) gå till sängs, till
vila; m. väkisin (jur.) våldtaga; kyllin maannut utvilad, utsövd; hän tuntui
maanneelta mieheltä, han kände sig utsövd yhden, kahden maattava sänky en-,
tvåmanssäng.
I artikeln maata har referensen maata inf. kts. makaan utgått i upplagan från 1913 på grund
av att infinitivformen har blivit huvudlemma. Dessutom har exempelsatsen hän tuntui
maanneelta mieheltä ’han kände sig utsövd’ utgått.
Artikeln musta ’svart’ är identisk med motsvarande artikel i upplagan från 1913.
Homonymartikeln pyykki ’röse’; ’byk’ har följande struktur:
pyykki* I. (maanm.) röse -t -n; rös -et =; rör -et =.
pyykki* II. (pesu) byk -en -ar; (kläd)tvätt; pestä pyykkiä, tvätta kläder, byk; byka
(-te); vrt. p e s u .
Artikeln har fått smärre justeringar i fråga om ordningen mellan vissa ekvivalenter och genom
att ett par nya ekvivalenter har införts.
En mycket stor principiell lexikografisk nyhet för Cannelins ordböcker gäller verblemmana
som börjar ges i 1951 års upplaga. Lemmat, ekvivalenterna och verbformerna i exempelsatserna
har givits i infinitiv mot 1 sg. pres. i tidigare upplagor. Som Aulis Cannelin noterar i
förordet var 1 sg. presensformen oförenlig för vissa verb, t.ex. sataa (*sadan) ’regna’, itää