Från målspråk till källspråk - Vaasan yliopisto

188 ACTA WASAENSIA
Fogels ordbok är tvåspråkig och inte flerspråkig som de övriga ordböckerna med finska som
målspråk från denna period. Vägen till de finska ekvivalenterna har inte gått via svenskan,
varför man kan anta att lexikografen har behandlat finskan som ett självständigt målspråk.
Ordboken är svårtillgänglig för en systematisk analys enligt den modell jag satt upp, bl.a. på
grund av att det saknas en alfabetisering av materialet. För framtida analys av finskan som
målspråk vore det av värde om en alfabetisering och handskriftsanalys kunde göras för denna
ordbok.
3.7.3 En Nyttig och Tydelig Anwijsning Til Swenska och Finska Språket
och Muutamia Kanssa-Puheita / Några samtal
Talasjoki (1987: 41) anger som tänkbara förebilder för både den svensk-finska dialogordboken
En Nyttig och Tydelig Anwijsning Til Swenska och Finska Språket (1730) och den
finsk-svenska dialogordboken Muutamia Kanssa-Puheita / Några samtal (1773), den i
avsnitt 3.7.1 redovisade Formulae Puerilium Colloquiorvm (1644) och den i avsnitt 3.4.3
analyserade Variarum Rerum Vocabula Latina cum Svetica et Finnonica interpretatione.
Båda parlörerna representerar enligt Talasjoki (1987: 45) 1700-talets idéströmningar, i vilka
det ingick att sprida upplysning bland den breda allmänheten. Parlörerna är rena fras- och
dialogordböcker utan kompletterande ordlistor, förord eller bilagor.
Vad gäller författarna till parlörerna En Nyttig och Tydelig Anwijsning […] och Muutamia
Kanssa-Puheita […] framför Talasjoki en teori om att någon translator skulle ha varit
författare. Hon presenterar därvid tre kandidater: Samuel Salin, translator vid Svea hovrätt
1750–1762 där han assisterade Juslenius i redigeringen av Suomalaisen Sana-Lugun Coetus
/ Finsk Orda-Boks Försök (1745), magister Abraham Lind, translator 1768–1785 och Erik
Juvelius som gav ut En liten Barna-Bok / Yxi Pieni Lasten-Kirja med tre böner228 på svenska
och finska 1781. Eventuellt kan parlörerna vara ett resultat av ett samarbete mellan flera
författare (Talasjoki 1987: 6–7).
228 Herrans bön. Herran Rukous, Gud som hafwer Barnen kär. Jumala, joka Lapsia rakastat och Wälsignelse.
Siunaus. Boken är en gåva från Erik Juvelius till Gustav Adolf 1781 för att denne skulle lära sig finska
(Krohn 1897: 171–172).