Från målspråk till källspråk - Vaasan yliopisto

84 ACTA WASAENSIA
upphovsrättssystem85 och avskaffa bokbindarnas monopol på bokhandeln86 . År 1747 fick så
boktryckerierna rätt att sälja sina förlagsprodukter även i bunden form, vilket anses ha varit
det första steget i riktning mot en fri bokdistribution. Visserligen togs monopolförordningen
tillbaka 1766 för att återigen avskaffas för huvuddelen av utgivningen 178787 . Salvius utgav
den första bokkatalogen, en katalog som omfattade 7 sidor. Han etablerade under sin tid ett
försäljningsnätverk av återförsäljare ute i landet, utgav utländsk litteratur och startade ett
lånebibliotek. Efter Salvius död delades företaget i två delar: ett boktryckeri med
förlagsverksamhet och en bokhandel. Johan Georg Lang övertog förlagsverksamheten som
fr.o.m. år 1821 kom att utgöra grunden till P.A. Norstedt & Söners förlag (Jäntti 1950:
273–279).
Lars Salvius gav ut ordböcker bl.a. Daniel Juslenius Suomalaisen Sana-Lugun Coetus /
Finsk Orda-Boks Försök (1745).
Böckerna distribuerades genom bokbindarna, som hade privilegiet att sälja bundna böcker.
De sände gesäller eller åkte själva till olika delar av landet för att på olika marknader sälja sina
produkter, framför allt psalmböcker, katekeser och almanackor. Bokbindarna från Åbo
dominerade bokdistributionen i hela Finland (Jäntti 1950: 285–286).
Bokbindarna sålde och förvarade böckerna i boklådor. En bokhandel i vår mening med en
affärslokal och fasta öppethållningstider etablerades av förläggaren och bokhandlaren
Magnus Swedenbruk 1778.
2.1.2 Utbildningsväsendet och språkkunskaperna
Två skolförordningar reglerade skolgången i Sverige-Finland under 1600- och 1700-talet:
skolordningarna från 1649 och 1693. Tre typer av utbildning förekom: trivialskolor,
gymnasier och akademier. Trivialskolorna bestod av en lägre nivå, barnskolor eller pedagogier,
den s.k. fullständiga trivialskolan. Den lägre nivån hade som mål att ge en
85 Gällande privilegiesystem innebar, att förläggarna fick av kungen ett tioårigt privilegium att ensam stå
som utgivare av ett verk. Efter detta var det mer eller mindre fritt för vilket tryckeri som helst att trycka och
utge boken (Jäntti 1950: 274). De första copyrightlagarna stiftades i England 1709 och i Frankrike 1793 (som
angav en skyddsperiod på två år efter författarens död). Bern-konventionen 1866 reglerade principerna om
internationella rättigheter (Steinberg 1972: 263).
86 Bokbindarna bildade ett skrå 1626. Enligt den förordning som gavs 1630 hade bokbindarna fått monopol på
bokförsäljningen (Jäntti 1950: 179).
87 Monopolet behölls för psalmböcker, katekeser och ABC-böcker.