Från målspråk till källspråk - Vaasan yliopisto

96 ACTA WASAENSIA
delar under åren 1951–1961. Efterföljaren till NS (1951–1961) utgörs av PS (1990–1994).
PS, som delvis har fått sitt material från NS (1951–1961), är en normativ ordbok med ett
uppdaterat och kompletterat lexikografiskt material anpassat till dagens finska (Vesikansa
1977: 323–330).
Det som jag sammanfattningsvis kan notera i fråga om den enspråkiga finska lexikografiska
traditionen är för det första att den är av mycket yngre datum än den svenska. För det andra
bygger, precis som det visats i den svenska forskningen (Hannesdóttir 1998: 3), redigeringen
av enspråkiga finska ordböcker på två- och flerspråkiga ordböcker. Lönnrots Suomalaisruotsalainen
sanakirja / Finskt-svenskt Lexikon (1874–1880) är en deskriptiv ordbok i finska
och inte en tvåspråkig ordbok (se vidare avsnitt 3.6.7).
3.2 Från encyklopedi till ordlista?
Hur har de flerspråkiga ordlistorna/ordböckerna i vilka finskan ingår kommit till på 1600talet?
Kelletat (1993: 1–6) har framfört en teori om att ordlistorna/ordböckerna ursprungligen
skulle ha utvecklats från encyklopedier.
Gränsdragningen mellan encyklopedier och ordböcker var länge allt annat än självklar, vilket
framgår av Carl Christoffer Gjörwells företal till Svensk Encyclopedie (1781; 1785) där han
skriver om sitt övertagande av Jacob Johan Anckarströms material:
Det kan inte vara obekant, at framl. Öfverste-Lieutenanten och Rid. Hr Jac. Joh.
Ankarström först fattade det Upsåtet, at utgifva en Encyclopedie för Sverige, och
at han til det ändamålet ingik med mig en Förbindelse. Detta hans Upsåt var väl
patriotiskt; men hans emellankomna Dödsfall och sedermera förändrade
Tänkesätt inom hans Sterbhus lade et väsenteligt Hinder uti vägen för Verkets
utgifvande; et ännu större låg uti Planen, som förbant med en Ord-Bok för
Vetenskaperne, inrättad efter et utlänskt Alphabet, tillika en Ord-Bok för
Fransyska och Svenska Språken. Begge Delarne fordrade Ändring,
Ankarströmska Sterbhuset öfverdrog hela sin Förlags-rätt til mig, och jag skilde
då Orden ifrån Vetenskaperne, låtandes hvar Sak utgjöra sit särskilta Verk:
således utgår den Fransyska och Svenska Ord-Boken redan för sig allena; och
härmedelst tager den Encyclopedien sin Början. (Gjörwell 1781, opag.) .
Johannes Franck[enius] (1590–1661), ”Botanicus och Anatomicus ordinarius” 102 , gav 1638
ut en omfattande växtförteckning, Speculum botanicum. In quo juxta Alphabeti ordinem,
102 Carl von Linné kallar honom ”primum e Suecis botanicus clarum” (Ibid., 45).