Från målspråk till källspråk - Vaasan yliopisto

266 ACTA WASAENSIA
svensk-finska delen betoningsmarkering i lemmat. I den elektroniska versionen är böjningsformerna
för svenska utskrivna i sin helhet, vilket inte är fallet i den tryckta formen.
Det finska metaspråket, som kan bestå av en metaspråklig beskrivning, stilangivelse eller
grammatikalisk uppgift, anges före ekvivalenterna, när dessa inte är synonymer. De metaspråkliga
uppgifterna kan även vara efterställda för att beskriva ekvivalentens användning t.ex.
”Ahvenanmaa Åland (ett-suk.)”. För de finska ortnamnen saknas uppgifter om lokalkasus,
t.ex. inessiv (-ssa/-ssä) för Turussa eller adessiv (-lla/-llä) för Rovaniemellä, vilket skulle vara
en tillgång för den person som har finska som det svagare språket.
Sammanfattningsvis kan, utgående från parallellstudierna av artiklarna mies ’man’, maata
’ligga’, yö ’natt’, suojatie ’skyddsväg’ ’övergångsställe’, kesähuvila ’sommarhus’ och
artiklarna som behandlar ortnamn ovan noteras att Su-ru-su (1998) är avsedd att vara en
produktions- och receptionsordbok för en användare med goda kunskaper i finska289 .
Samordningen av ordartiklarna i de två delarna är svag och den svensk-finska delen innehåller
mer lexikografiskt material i form av bl.a. fler exempelsatser.
Mina artikelexempel ovan visar att samordningen mellan den finsk-svenska och den svenskfinska
delen är haltande, d.v.s. gigastrukturen (se avsnitt 1.4.2) är ej genomtänkt för de
redovisade artiklarna. Olika faktorer torde ha bidragit till att det inte gått att göra en bättre
samordning av de två delarna. En orsak är naturligtvis de olika språkstrukturerna och
idiomatiken för finskan och svenskan.
En annan orsak torde vara den att den finsk-svensk-finska elektroniska ordboken bygger på
två tryckta ordböcker med olika redaktörer och olika basmaterial. Den finsk-svenska basen är
finlandsfinsk och det svensk-finska basmaterialet sverigesvenskt. Detta har naturligt nog
inverkat på urvalet av lemman, exempelsatser etc., vilket gör att det lexikografiska
basmaterialet är varierande. Dessutom bör det noteras att de tryckta förlagorna har varit av
olika omfattning (den finsk-svenska förlagan med 46 000 lemman mot 62 000 lemman i den
svensk-finska).
Gemensamt för de båda delarna är emellertid att de bygger på en förlaga i vilken engelskan
har ingått antingen som källspråk eller som målspråk. Graden av anpassning av den finska
289 Suomi-ruotsi-suomi sanakirja, CD WSOY använder benämningen aktiv ordbok i annan betydelse än
Nordisk lexikografisk ordbok (1997: 219). Avoimesta Tiedosto-valikosta voi valita aktiivisen sanakirjan
’Från Tiedosto-menyn kan man välja en aktiv ordbok’. (Suomi-ruotsi-suomi-sanakirja 1998: 9).