Från målspråk till källspråk - Vaasan yliopisto

ACTA WASAENSIA 109
Ordboken inleds med ett förord som innehåller en beskrivning av principerna för hur
ordboken har tillkommit, vilka svårigheter redaktören har haft och hur ordboken är upplagd.
Därefter följer ordartiklarna i den fyrspråkiga ordlistan i spalter uppdelade i ämnesgrupper,
och ordboken avslutas med två bilagor som komplement och som hjälpinstrument för
ordboksanvändaren.
Ordbokens 2 400 lemman är grupperade i 36 ämnesgrupper. Vad som är intressant är att det
finns vissa ansatser till alfabetisering i ordboken. Några av kapitlen är helt alfabetiserade
enligt latinet, förutom det första lemmat, t.ex. ”CAP. XI. DE AFFINITALE”, s. 16–17,
medan några är delvis alfabetiserade som t.ex.”CAP. IV. De Elementis & Meterioris”, s.
2–5. Några är alfabetiserade inom underavdelningar i ämnesgruppen t.ex. ”CAP. X VII. DE
VESTIMENTIS, & C.”, s. 27–31, samt några kapitel är helt utan någon som helst
alfabetisering, t.ex. ”CAP VII. De Homine” s. 8–9. I dessa sistnämnda avsnitt är lemmana
uppräknade i, som det då uppfattades, prioritetsordning t.ex. Ande, Gud, ängel, djävul, helgon
o.s.v. Alfabetisering används i vissa delar av ordboken, såsom vid beskrivning av kroppsdelar,
ämnen etc.
Hesselman (1941) och Setälä (1898: 309–317) har gjort en bedömning av kvaliteten i
Schroderus verk och anser verket vara av stort värde för språkforskningen både i svenska och
finska:
Den svenska ordlistan i Schroderus Lexicon är trots bokens ringa omfång en av
de viktigaste och innehållsrikaste av våra äldre svenska ordförteckningar. Ännu
viktigare för en senare tids språkforskning är kanske den finska ordsamlingen i
fjärde spalten. Den är den äldsta kända finska ordboken. 131 (Hesselman 1941:
IV–V)
För svenskans del har Grip (1900: 1–29) undersökt vilka dialektala drag som kan spåras i
Schroderus ordbok. Han har funnit att Schroderus produktion bär tydliga drag av
Upplandsdialekt.
Niemikorpi (1996) kommenterar Schroderus språkkunskaper i finska när han beskriver
ordböckerna före Florinus Nomenclatura rerum brevissima Latino – Sveco – Finnonica
(1678):
Ennen Nomenclaturaa suomen kieli oli mukana ruotsalaisen – suomen kieltä
taitamattoman – Ericus Schroderuksen toimittamassa tulkkisanakirjassa Lexicon
Latino Scondicum (1637) sekä tuntemattoman tekijän tulkkisanakirjassa
131 Hesselmans kursivering.