Från målspråk till källspråk - Vaasan yliopisto

246 ACTA WASAENSIA
inte längre förutses ha kunskaper i svenska. Vi fick därmed 1908 ett trendbrott och en i
lexikografisk mening ny typ av ordböcker: produktionsordböcker för produktion av texter på
svenska. Vissa ansatser till denna övergång kan ses redan i Ahlmans ordböcker men främst i
Cannelins Suomalais-ruotsalainen sanakirja / Finsk-svensk ordbok (1903), i vilken
metaspråket för ekvivalenterna är finska.
WSOY, som länge var det helt dominerande ordboksförlaget för finsk-svenska ordböcker
under 1900-talet, fick under 1990-talet konkurrens av Gummerus förlag, som började ge ut
finsk-svensk-finska fick- och handordböcker. WSOY:s finsk-svenska ordbokssortiment i
alla kategorier (fick-, hand- och storordböcker) genomgick omfattande nyredigeringar under
1990-talet.
Ett nytt inslag på ordboksmarknaden uppträdde genom de elektroniska ordböckerna under
1990-talet (se vidare avsnitt 3.10).
Om vi ser på överföringen av traditionen inom tvåspråkslexikografin, kan vi notera att den
långa erfarenhet av finsk-svensk och svensk-finsk lexikografi, som Knut Cannelin hade
erhållit under 49 år (1889–1938), överfördes till sonen Aulis Cannelin 1938, då denne
övertog rollen som redaktör för de finsk-svenska ordböckerna och behöll den under 22 år.
Kompetensen som tvåspråkslexikograf byggdes för Nils Hedlunds del upp genom hans
medverkan i fickordboken från 1946, i vilken han bistod Aulis Cannelin med sitt
granskningsarbete. Nils Hedlund omnämns 22 år senare tillsammans med Lauri Hirvensalo
som medförfattare till Ruotsalais-suomalainen sanakirja / Svensk-finsk ordbok 1960 och
1968 som medförfattare till ordboken Suomalais-ruotsalainen suursanakirja / Finsk-svensk
storordbok. Den finsk-svenska och svensk-finska ordboken bygger således på en lång
lexikografisk erfarenhet, som överfördes i en obruten kedja från 1889 till 1976. Under det
stora finsk-svenska ordboksprojektet 1990–1997 byggdes en del av denna erfarenhet upp på
nytt genom en noggrann analys av strukturen i Cannelins ordböcker och genom att delvis
använda Cannelin, Knut m.fl. Suomi-ruotsi suursanakirja / Finsk-svensk storordbok (1976)
som källa vid redigeringen (Su-ru 1997: ix).