Från målspråk till källspråk - Vaasan yliopisto

68 ACTA WASAENSIA
För att kunna göra en diakron analys av artikelstrukturen har jag vid urvalet av lemman för
min undersökning tagit viss hänsyn till lemmats ålder i finska språket, d.v.s. när det uppträder
i de första ordböckerna där finska ingår som mål- eller källspråk. De flesta behandlade
lemmana finns redan i Schroderus Lexicon latino-scondicum från år 1637 (t.ex. lemman som
mies ’man’, maata ’ligga’, musta ’svart’). För att kunna studera lexikografiska strukturer
och drag som inte är beaktade i de äldre ordböckerna, har jag för 1900-talet valt några för
dagens finska aktuella lemman (t.ex. kesämökki ’sommarstuga’, ’villa’, suojatie ’övergångsställe’,
’skyddsväg’ för ett studium av varieteterna sverigesvenska och finlandssvenska).
Problemet i min analys av finlandssvenska kontra sverigesvenska har varit kodifieringen av
det finlandssvenska allmänspråket (jag bortser från de finlandssvenska dialekterna) före
1900-talet. För att belysa detta problem har jag i min undersökning inkluderat två äldre
lemman pyykki ’byke’ 49 – ’tvätt’ och pyykinpesu ’bykning’ – ’tvättning’ som finns angivna
som lemman utan precisering av varietet i A.F. Dalins Ordbok över Svenska språket
(1850–1855). Kodifieringen av sverigefinskan, som är en varietet som jag berör marginellt,
påbörjades efter 1976 då Sverigefinska språknämnden bildades.
Utöver rent ordboksmaterial har jag ställt frågor till eller intervjuat följande personer: Marja
Lehtinen på Forskningscentralen för de inhemska språken, Jukka-Pekka Juntunen, Kielikone
Oy, Kari Santalahti VS-COM Oy/Sandstone, Sonja Mäenanttila, Euroword Finland Oy samt
Ilse Cantell och Vuokko Hosia, bägge på WSOY.
1.5.2 Urval av analyserade lemman och problem i analysen
Urvalet av lemman för djupgranskning och analys har jag gjort med utgångspunkt dels från
den lexikologiska aspekten, där ordklasserna har fått utgöra urvalskriteriet, dels från andra för
lexikografisk struktur relevanta aspekter: regionala och kulturella varieteter, stilistik,
morfologi o.s.v.
Följande lemman 50 har jag djupgranskat (urvalskriterierna, se senare i detta avsnitt). Första
belägg i källor 1540–1810 anger jag enligt Jussila (1998). Vad gäller lemman som tillkommit
senare har jag konsulterat Rapola (1943), Vierassanojen etymologinen sanakirja (1990),
Suomen sanojen alkuperä (1992) och Paunonen (2000). I några fall (se kolumn första
belägg) har jag inte kunnat hitta någon datering för när lemmat har uppträtt för första gången.
49 ”Byke –n har i högsvenskan numera endast betydelsen ››slödder››, ››patrask››. I den ursprungliga bet.
››bykning››, ››bykkläder›› begagnas formen blott hos oss. Vårt byke –n i sistnämnda betydelse motsvaras i
högspråket av ett maskulinum byk, plur. bykar (Bergroth 1928: 66, § 68). Neutrum byke är hos oss ännu den
allmänna beteckningen för ››klädtvätt›› och ››tvättkläder››.” (Bergroth 1928: 178, § 278).
50 Ekvivalenterna är angivna enligt huvudbetydelsen i Su-ru (1997).