Från målspråk till källspråk - Vaasan yliopisto

ACTA WASAENSIA 83
Meurer, vilket resulterade i att han flyttade till Tallinn. Meurer fick ensamrätten till tryckning
av bl.a. psalmböcker, vilket var mycket lukrativt under denna tid. Meurer gav 1644–1668 ut
ordboken Variarum rerum vocabula latina cum Svetica et Finnonica interpretatione
(Klemming & Nordin 1883: 159; Jäntti 1950: 182–183, 187).
Under perioden 1633–1699 bedrevs den största privata förlagsrörelsen i Sverige av först
Henrik Keyser (d. 1663), som hade skaffat sig både boktryckeri och bokbinderi och var en
konkurrent till Meurer, och senare av hans änka och son. Henrik Keyser gav ut Schroderus
ordbok Lexicon latino-scondicum år 1637 samt Bibeln på finska, Biblia, Se on: Coco Pyhä
Ramattu, år 1642 och på svenska 1646 (Rinman 1983: 81, Jäntti 1950: 183).
Enligt Schück var allmänhetens brist på kultur, skråförfattningarna, censuren och avsaknaden
av en författar- och förlagsrätt de främsta hindren för förlagsverksamheten. För att förhindra
tjuvtryck skaffade sig förläggaren ett privilegium separat för varje bok (Schück 1923:
243–249).
Manuale Aboense år 1522 utgavs av Åbo domkapitel, vilket innebar att kyrkan var Finlands
första förläggare, precis som i Sverige. Finlands första privata förläggare var rådman Sigfrid
Salko, som 1646 gav ut J.M. Raumannus Manuale Finnonicum 164684 i Åbo på Peder
Walds tryckeri, Finlands första tryckeri. Biskopen Johannes Gezelius d.ä. (1615–1690), som
bl.a. på eget tryckeri lät trycka den finska Bibeln 1683–85 och läroböcker, grundade det
första förlagsföretaget i Finland. Han hade som mål att kunna försörja hela landets dåvarande
skolväsende med läroböcker. Hans förlagsverksamhet var av stor betydelse för både Sverige
och Finland (Raumannus 1646; Zweygbergk 1958: 11–13; Jäntti 1950: 188, 202).
Juristen Lars Salvius (1706–1773) gifte sig 1742 med änkan till Johann Laurentius Horn,
som sedan 1717 framgångsrikt hade bedrivit förlagsverksamhet och som trots starka
protester från bokbindarna hade lyckats starta en egen bokhandel i Stockholm. Santesson
(1986: 11–18) betecknar Salvius som 1700-talets främste förläggare och bokhandlare i
Sverige. Han gick i skola i Borgå och studerade juridik i Åbo och Uppsala. Salvius saknade
förläggarerfarenhet, vilket var ett hinder i skråväsendets Sverige. Han fick emellertid en tjänst
vid Antikvitetsarkivet, där det inte fanns samma krav på yrkeserfarenhet som boktryckare som
inom yrkeskåren i övrigt. Han ville få bort de höga papperstullarna, få till stånd ett
84 Innehåller bl.a. psalmbok, evangelie- och episteltexter, katekes och bönebok (Jäntti 1950: 188).