Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

novellerBofven derute hisnade. Hans spökrädsla ville drifva honom in i quarnentill de andra, men Muuri-Jussis grymma hotelse afhöll honom. Man hadekunnat höra hans tänder skallra; men rösten fortfor:5Här är en sten med kors uppå;Kasta ditt stål, skall du skatten få.Här är kosteligt vin dertill,Allt skall du få, hvad du äga vill!101520253035Antingen nu snikenheten eller kölden, som gjorde vinet lockande, elleröfvertygelsen, att hexeri ej biter på den som bär stål hos sig, gjorde Jaakoefterhand modigare, men snart hörde Erika några smygande steg, som antydde,att utposten lät narra sig. Ännu engång upprepade hon sitt »silfveroch gull», vände derpå sin kappa afvig med hermelinerna utåt, ilade ned,fann passagen fri och var i en blink utom den farliga quarnens område, utanatt engång hafva glömt sin lilla korg med äggen, anledningen till alla dessaupptäckter och äfventyr.Medan nu Jaako med eldstålet i handen förgäfves letade efter stenenmed korset uppå, fortsatte Erika sin snabba flykt genaste vägen tvärs öfverkullen, då åter anblicken af en mörk manlig gestalt mellan tallarna injagadehenne ny fruktan och länkade hennes steg undvikande åt sidan. Men gestaltensyntes icke böjd att låta henne undkomma. Äfven han satte sig snabbti rörelse och förföljde den flyende. Det var en sällsam syn i den månljusanatten att se den mörka gestalten jaga den hvita, hvars fladdrande hermelinkappagaf henne utseendet af en irrande skogsfru, sådana väl vandrarenstundom möter på ensliga stigar nattetid. Snart märkte Erika likväl att henneskrafter af ansträngning och sinnesrörelse voro så medtagna, att honofelbart skulle upphinnas. Hon stadnade derföre tvärt, nedsatte sig på ensten och beslöt att i nödfall åter rädda sig med list. Förföljaren nalkades; detvar dock ingen farligare man, än löjtnant Mörk, som fått ledsamt vid denlånga soupern, tagit en bössa och gått ut under förevändning att se åt omnågon varg sågs till, men troligen heldre för att uppspana mera angenämarof. Det är ovisst om icke Löjtnanten i början ansett Erika för en gycklandeelfva, åtminstone tilltalade han henne i sådan ton.»Skönaste prinsessa, antingen ert slott är beläget i den dunklaste skogenslöfgrottor eller i flodens klaraste christall, hvad har förmått er att lemnaer strålande boning och med er fot beröra dessa kulna drifvor en natt iApril?»46