Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

noveller5101520253035alla resta som skulle, men på Lahdentaka hade åtminstone 30 kära vänneroch slägtingar bjudits att stadna qvar.Gifta herrskaper samt andra äldre och ansenliga främmande bäddadesdå i de många rummen på nedra botten; men ungdomen fick, efter enkellandssed, bivuakera i vindskamrarna. Alltså bereddes i norra vindskammarn– annars brukad till klädkammare (bruden hade också der blifvitklädd), men dock försedd med eldstad, äfven den, – 8 flickor i syskonsäng.Midtemot på andra sidan vinden i fänrikens fordna kammare fingo likaledes8 ungkarlar broderligen dela säng och säte att hvila ut efter dagensmödor.»Hvad skall fältväbeln göra med de der?» frågade gamla hushållerskan,när Pehr Karbin utan vidare omständigheter bemäktigade sig några buteljeroch dito glas från de i kökskammaren uppstapplade qvarlefvorna afsoupern.»Försvara mig och de mina mot salig fänriken, ifall han skulle företagasig att hålla oss sällskap i natt», svarade skrattande den muntre gardesjunkaren.Ungkarlskasernen i södra vindskammaren – i den norra våga vi ej titta– erbjöd en på sitt sätt pittoresk anblick. Fyra bäddars svällande dun hadei sitt sköte mottagit de modige salongshjeltarne, parvis, två i hvarje. Pehrmed sin rika uppfinningsförmåga hade ställt dessa fyra bäddar i regulierfyrkant, nätt och jemt med passage emellan hörnen. Midt i fyrkantenstod ett ansenligt bord så ställdt, att bäddarnas invånare endast behöfdeutsträcka handen, för att från bordet förse sig med pipor, cigarrer, porter,öl, vin eller – källvatten, allt efter smak. Man kan föreställa sig, att dettaarrangement applauderades. Det blef mellan de fyra bäddarna en qvartett,som icke var af de ängsliga, och Morpheus, nyss så pockande i sina pretentioner,flydde ännu länge för det skallande skämt och skratt, som ljöd frånalla sidorna af den lefnadslustiga fyrkanten.»Jag håller vad om 10 buteljer Dry-Madera – sade Löjtnant Hammar,i det han med välbehag påtände en nyss stoppad pipa – att Strömfelt derhar gjort sin förklaring i qväll för Thilda Rosén; se bara hur den förälskadesyndaren bligar dit ut åt vinden till, liksom ville han se tvärsigenom tvåkammardörrar in till kasernen här midt emot.»»Och jag håller lika mycket för motsatsen», genmälte Candidaten Lingi andra sängen. »Det är, tamme Herkules en sanning, att Strömfelt slukadei sig en hel kalkon vid qvällsvarden, och pro primo är man ej så glupsk närman är kär; pro secundo …»206