Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

Vedergällningens Dag»Göran – du är icke född till att elda ångfartyg.»»Hvem vet? Min lefnadsskuta har alltid gått fram med rök och dunst.Föga har det bekymrat mig om jag deraf blifvit litet svart om händerna.Drick ut du! Hör hit någon! Anette, hämta bränvin och smörgåsar. Manmåste ge krogen förtjenst, att icke packet här må vädra brändt horn.»När skuggorna i lifvet blifva rätt täta och dystra, är det en hvila och enläkedom för själen att någongång byta omgifning och närma sig de godasoch de gladas kretsar, för att sjelf blifva glad och god med dem. Så flyttar sigäfven berättelsen gerna från nödens och brottets taflor till den välgörandeanblicken af ädla, bildade menniskor, i hvilkas umgänge man återvinnerden tro på det goda och sköna, förutan hvilken lifvet icke äger någon sanntrefnad att bjuda. Lätt finne vi oss alltså uti att ombyta skådeplats, i det vi,några dagar efter konspirationen på krogen, vilja se åt huru den lyckats.Det är en glad och vacker anblick, som möter oss. Klockan är 2 på dagen.Solen skiner med sommarklarhet in genom de höga ljusa fönsternaaf furstinnan Gregorzewskas hyrda boning i nejden af kaserntorget ochesplanaderna. En furstlig boning således? Åhnej, det är icke möjligt. Hvaräro sidenfestonerna, de tunga dörrdraperierna, de ofantliga trymåerna, dedyrbara emmorna och rullstolarna, de franska bordstudsarne, de turkiskamattorna, det bonade golfvet? Är det möjligt för en hög dam, och dertillen rik, att lefva utan förgyllningar, draperingar, samet, alabaster, perlemor,valnöt och hvad annat som den borgerliga afunden anser oskiljaktigt frånett rikt, ett furstligt amöblement? Möjligt eller omöjligt, – kanske ett mode,en nyck, ett behof af omvexling, – alltnog, hos furstinnan Gregorzewskafinner man intet af allt detta. Lätta gardiner af musselin, ljusa franska tapeter,snöhvita omålade golf, enkla mahogenymöbler, några sköna fransyskakopparstick och lithografier i lätta ramar, en Wienerflygel, ett litet valdtbibliothek – se der några af de föremål, som möta våra blickar i den ädladamens sommarboning. Allt har här ett ljust tycke, en intagande enkelhet,hvilken, emedan den ej synes det ringaste sökt, förträffligt låter förena sigmed smak och elegans.Furstinnan har hemkommit från sin förmiddagspromenad, men middagstimmenär ännu icke inne. Hon sätter sig derföre vid pianot för attgenombladdra ett häfte noter, nyss komna från Leipzig. Under denna sysselsättninginträder i salongen den gamle kusken Iwan, hvilken med enRysses hela trohet tjenat furstinnan och hennes familj i mer än trettio år.Förlägen stadnar han vid dörren och slätar ut vecken på sin fotsida blåarock.5101520253035173