Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

noveller5101520253035ting slår hastigare om än öfvermod, och intet förråder mera en vacklandeöfvertygelse, än ett affekteradt hån. Den fasta öfvertygelsen är lugn, tolerant;den ler inom läpparna och för aldrig stat. Pehr Karbin hade, somman lätt kan föreställa sig, hvarken tro eller otro; han hade endast denandefattiga jargon i tankar och talesätt, som är så vanlig bland nutidensunge män, och han lät fördenskull öfverrumpla sig af en svaghet, för hvilkenhan blygdes.»Misstar jag mig ej, eller har Pehr verkeligen kommit på andra tankar?»frågade Ebba ej utan skadeglädje.»Ännu ger jag mig inte fången», genmälde den tillfrågade, under synbartbemödande att återvinna fattningen. »Låt oss höra nogare.»Det blef nu allmän tystnad, och man hörde tydeligen afmätta, långsamma,tunga steg, likasom af en gående i vindskammaren ofvanför, men dettaljud hade ingenting knarrande eller skarpt, det var fastmer som om någongått deruppe i strumpfötterna, hvarföre man stundom ej hörde stegen, närdet pratades i sängkammaren.»Kan det ej vara någon, som hugger ved på gården?» frågade Pehr, menman kunde se på honom, att han icke sjelf trodde på denna svaga undflykt.Fruntimmerna blinkade åt hvarandra och smålogo.»Nej det här måste jag ha reda på», återtog den i trångmål komne Pehr,efter att åter ha lyssnat en stund. »Det är bestämdt något bedrägeri underdet här; det har någon smugit sig upp i kammaren, för att drifva gäck medoss.» Och Pehr gjorde min af att rusa ut.»Hör mig, min kära Pehr, och öfverila dig inte», anmärkte faster GreteCharlotte med mycket lugn. »Låt oss först se åt, om vindskammarnyckelnligger qvar i min klädsatslåda, der den legat orörd i många herrans år. Joriktigt, här är nyckeln. Och att ingen annan nyckel kan läsa upp dörren der,det bör du finna af dess konstiga inrättning. Det hörde nemligen till saligfänrikens egenheter att aldrig släppa någon in i sin kammare annars än dåhan sjelf var med, och fördenskull lät han sjelf insätta ett konstlås i dörren,på det han kunde vara trygg.»Pehr Karbin tvekade en stund.Gåendet deruppe fortfor.Plötsligt ryckte Pehr nyckeln ur den häpna fasterns händer och skyndadeuppför vindstrapporna. Lika hastigt satt nyckeln i låset och Pehr vreduppå.Men låset, vant att i elfva år ej besväras af nycklars skrammel, nekadetvärt all entrée. Pehr, som annars ej var klen i händerna, vred så att fingrarna196