Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

noveller5101520253035»Kanhända också emellanåt bruna buldanstofflor, fodrade medgrönt?» fortfor Pehr, i det han fixerade det äkta paret.Båda sågo i golfvet och svarade ej.»Jag skall säga er hur det är», återtog fältväbeln. »För en vecka sedanhar man stulit ett par tofflor från Lahdentaka. De äro gamla, det är sannt,men majorskan vill ej att det skall stjälas för en knappnåls värde i henneshus. Tofflorna måste skaffas till rätta; vittnen kunna intyga att de hängt härpå edra gärdsgårdsstörar, och derest ni icke genast gören redo för dem, fåni länsman att göra med. Förstår ni nu?»»Nådig herr genral!» började torparen….»Jag afstår genrals titeln, men inte tofflorna.»»… Se det är på det sättet, skall jag säga nådig genraln, att nog är det så,att tossorna funnits här. Men si stulit ha vi dem inte, vi äro ärligt och fattigtfolk, och ville vi stjäla, skulle vi inte äta den der sorten, si genraln …»Pehr såg på den framräckta brödbiten. Den var bakad af bark med hälftenmjöl.»Nå det är bra, min vän. Men tofflorna?»»Jo med tofflorna, si, är det så, att dem kom en laukkurysse häromdagendanglandes på ryggen med och frågade, om jag ej ville köpa det som skulleföra lycka till gården. Hå, mente jag, det vore ej så galet, det. Här skall dufå ett par tossor för en rubel, sad’ han. Häng dem utanför huset, så kommerdit hvarken tjuf, eld eller fattigdom. Nå bra, sad’ jag, der har du tjugu kopekför tossorna. Tvi dina 20 kopek, sad’ han; men ändtligen så pruta’ han. Jagtill att hänga tossorna på gärdsgården, men jemmer! nådig genraln skalltro, att sedan fick vi ej ro hvarken dag eller natt. Om icke der samlades femtioskator, så visst som en, kring de olyckliga skoplaggen, och de skrattadeobarmhertigt, de skrattade och höllo ett regemente natt och dag …»»Hvad för slag? Skrattade skoplaggen?»»Hå, jag menar skatorna. Det var som om hin håle farit uti dem, alltsenjag hängde ut tossorna. Ändtligen sade jag åt mor: det står ej rätt till, sad’jag, med de der skoplaggen vi köpt. Kunde väl tro det, sad’ mor, det äraldrig värdt att goda kristna befatta sig med trolltyg. Månntro jag tar ochgräfver ned dem i kärret? sad’ jag. Gör du så, de är’ ej bättre värda, sad’mor.»»Hvad! ni må väl ej ha gräft ned dem?»»Ja huru då? Visst gjorde jag det.»»Se så för attan tunnor tusan, der ha vi det. Jag tror djefvulen har sittspel med de der skoplaggen.»214