Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

noveller5101520253035»Som på mig sjelf.»»Så gif då tecknet.»Tre handklappningar hördes derpå och besvarades med fyra. Portenöppnades. Sju mörka gestalter inträdde försigtigt, Jonas i spetsen. »Alltbra?» frågade Jonas.»Allt bra!» lydde svaret.Då hördes steg i förstugan, Löjtnanten famlade ned för trappan, gnolandeen dryckesvisa.Jonas kände Muuri-Jussis jernhand gripa sin arm och grep i sin tur temmeligenomildt den förmenta Saras. »Hvad betyder det här?» hviskadehan med af vrede darrande stämma.»St!» hördes flickan svara, »det är den supige Löjtnanten, som gåröfver gården till sitt sofrum. Han har en försvarlig florshufva, det syns. Menhär står källardörren öppen sedan jag hämtade bränvinet åt drängarna. Fortdit in! Om en half minut är allt säkert igen.»»Vänta, jag vill ge honom knäppen!» hviskade Jonas.»Tig!» sade anföraren, »här befaller jag. Karlen är blixtfull och göringen skada. Men larm bör undvikas ännu. Fort in i källaren, tills han passerat.»Med slingrande steg passerade Löjtnanten nära förbi, men i det ögonblickhan var närmast källardörren, vände han om som en blixt, fattadedörren med all sin kraft, slog den igen och hade med Erikas tillhjelp skjutitden starka regeln före, innan de öfverraskade bofvarne hunno motsätta sigdenna för dem så ytterst farliga manöver.En hemsk tystnad följde på detta djerfva tag. Kort derpå hördes inne ikällaren ett dåft slag, derpå ett förfärligt nödrop, sist ett tungt fall. Och alltvar åter tyst.Men icke länge. Snart föllo tunga stötar på dörrens inre sida; till alllycka motstod den massiva och starkt jernbeslagna furun. Med outtröttligverksamhet sökte Löjtnanten och flickan å sin sida att med alla till handsvarande plankor, sparrar och stockar fastare tillboma dörren utifrån, tillshjelp hunne anlända. Men en ny fara hotade. Utposterne hade hört larmetoch ville skynda till hjelp, men funno porten åter stängd. Silaka-Jaako,feg som han alltid var, fann då rådligast att söka fria fältet, men Masalin,den starkaste och vildaste i bandet, näst Muuri-Jussi sjelf, klängde hurtigtöfver planket, fattade en påk och stod i begrepp att göra ett hastigt slut påLöjtnantens militäriska bana, då Erika kort och skarpt ropade honom vidnamn från sidan. Ovillkorligt höll bofven inne med hugget, Löjtnanten50