Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

Kommentarer15101520253035183, 37 stjäla kapprockar ur tamburerna – Futtiga brott föraktas, antingen av brottslingarnasjälva som här, i »Påsk-Äggen» och »Vargen», eller av berättareneller motsvarande. I »Två Quällars Äfventyr» sker det i nästan samma ordalagsom här: »det gick så långt, att han stod i förbindelse med ett tjufband,som stal kappor och galoscher ur tamburerna» (HT 7/12 1844).184, 22 lyfta – lyft. Svag böjning, med imperativ lyfta.185, 19 Liffländaren – livländaren. Livland hörde till de ryska Östersjöprovinserna ochbestod på 1800-talet av södra Estland och nuvarande Lettland fram till Daugava.185, 22 muschik – rysk bonde.185, 29 trötte – formen maskulinum pluralis.186, 16 Snäll – skicklig, snabb.187, 6–7 detta måste vi lemna […] taga reda uppå. – Jfr slutet av »En spritterny Händelse»(s. 142), där berättaren också vänder sig till läsaren, som för att påminnaom att det är fiktion.Castrén, »Helsingfors i 1800-talets skönlitteratur» [1947] 1958, s. 253 ff.; Sarjala, Salonkienaaveet 2007, passimSalig Fänrikens Tofflor»Salig Fänrikens Tofflor. En berättelse» ingick i HT den 9–23 juni och den 29 september–23oktober 1847, i tolv avsnitt. Novellen har inte tryckts om, trots att Topelius tänkteta med den både i de samlade skrifter han planerade 1871 (Topelius–Bonnier 12/6 1871)och i Vinterqvällar. Han gjorde omfattande bearbetningar i en bevarad avskrift och beklagarsig i ett av sina sista brev till Bonnier, 14/9 1897, över att trycket i Vinterqvällar slukarmanuskript: »Två foliosidor mscr på en liten oktavsida tryck! […] Därför framletade jagbland högar af gammalt en längre novell från 1847, ’Salig fänrikens tofflor’, hvilken på sintid ansågs läsbar och rolig. Jag retoucherade; fåfäng tid spillan! Tofflorna blefvo för vår tidonjutbara.»Topelius formuleringar i brevet till Bonnier, och liknande i Självbiografiska anteckningar,har antagligen bidragit till att Vasenius och Nyberg inte just uppmärksammar »SaligFänrikens Tofflor». Vasenius nämner att Topelius i novellen vänder sig polemiskt motförståndsmänskornas självklokhet, som förnekar allt vad den inte begriper. Novellens berättareoch huvudperson Pehr Karbin får representera det självgoda förnuftet (Vasenius V,s. 290). Nyberg noterar »Salig Fänrikens Tofflor» en passant och kallar den »en lång rättspännande berättelse av obetydligt innehåll» (Zachris Topelius 1949, s. 196).Jukka Sarjala har företagit en nyare läsning av »Salig Fänrikens Tofflor». Han tar fastapå de påstått övernaturliga företeelserna som ett mellanmänskligt fenomen, ständigt närvarandei relationer och spänningar mellan personerna. Han betonar att i de högreståndsmiljöeroch -släkter som Topelius skildrar värnar man om hemligheter, och att den orosom individen upplever inför det oförklarliga också gör honom delaktig i gruppens föreställningar,traditioner och samtalsämnen (Salonkien aaveet 2007, s. 107).Sarjala noterar att Topelius både skriver om de finländska ståndspersonerna och skriverför dem (ibid., s. 104 f.). Han anser att miljön i »Salig Fänrikens Tofflor» är representativför den tidiga finska skräckromantiken och att den avspeglar biedermeierepokensanspråkslöshet och den borgerliga livsföringens jämna gång. Mot detta kontrasterar spökandetoch mystiken kring arvet efter fänriken. Sarjala finner det betecknande att respek-332