Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

noveller5101520253035Pehr hade emellertid i god tid bortpraktiserat salig fänrikens tofflor ochfört dem till drängstugan, der han i tysthet roade sig att hopslå en liten låda,för att deri emballera den rara presenten. Emellertid blef han så ofta störd,att lådan ej den dagen hann blifva färdig, utan qvarstod, jemte tofflornaöfver följande natt under en säng i drängstugan.Morgonen derefter inkom husbondedrängen med skrämd uppsyn tillmajorskan och inrapporterade, att drängstugan under natten varit föremålför allehanda otidiga upptåg, såsom bultande och skrapande och annatoväsende innan och utanför, och förmodade drängen att illasinnadt folkvelat utspeja om drängarna voro vakna, för att mot gården utföra någraarglistiga plundringsplaner.Berättelsen om dessa uppträden väckte ny uppståndelse på det annarsså fredliga Lahdentaka. Man tog för afgjordt att gården var omgifven afbanditer, och man beslöt att taga sina försigtighetsmått. Pehr Karbin beordradesförst att anställa en rekognoscering i trakten.Denna ledde emellertid till platt intet resultat. Vidt och bredt kringLahdentaka gård hade icke på långliga tider en stöld föröfvats, än mindreett rån begåtts och till nattligt ofog fanns icke det ringaste spår. Pehr fölldå på den naturliga förmodan, att alltsamman varit ett upptåg af ett paröfverdådiga sällar bland gårdens egna drängar, och begaf sig i vredesmodtill drängstugan för att anställa förhör.Knappt hade Pehr kastat en blick kring rummet, innan han erinrade sigsalig fänrikens tofflor, dem han i går på aftonen, jemte sin halffärdiga låda,gömt under en af sängarna. Det skulle äga en psychologisk märkvärdighet,att följa de föreställningar, som vid denna erinran uppstodo i Pehr Karbinsnittonåriga fältväbelshufvud. Skulle man väl tro, att han, tviflaren, hånaren,trottsaren, i sitt sinne började göra följande öfverslag: »Det var ena sakramenskadetofflor. Det vete f– huru det hänger ihop med dem. Först stängerder i många herrans år en gammal girigbuk in sig bakom konstlås. Alla menniskorsäga att han är stenrik, men ingen finner en fyrk efter hans död. Ergo,sad’ far min, – penningarna måste vara gömda. Nå vidare: den gamle gnidarenförordnar, att hans kammare skall stå orörd i elfva år efter hans död.Ergo – penningarna måste vara gömda i kammaren. Och sedan? Sedan harfänriken låtit göra sig ett par vidunder i skepnad af tofflor, och dessa tofflorbetraktar han i sin ensamhet med ’en religiös vördnad’, som faster GreteCharlotte behagade uttrycka sig. Vidare, så länge tofflorna stå uppe i kammaren,spökar och går det der oupphörligen, säga käringarna. Men knappt harjag på min värjspets burit de otäcka plaggen i qvastkammaren vid trappan,200