Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

KringelflickanUnder allt detta blef obehaget att i bildning och seder stå öfver detstånd, för hvilket hon var född, för lilla Eva allt mera tryckande. Hon varicke fåfäng och högfärdig, hon klädde sig icke bättre, än bruket ville hafvabland unga personer af borgarklassen. Men sina fordna leksystrar hadehon vuxit ifrån, det kunde nu engång ej mera hjelpas. Hon anade nog denafund, hon väckte, och hon gick alltid en lång krok förbi de platser, der hennesgamla bekanta sutto med sina korgar. Dessa funno sig deröfver högstuppbragta. »Se på det högfärdiga kräket!» sade de, och det gjorde denarma flickan ej mindre ondt, än när hennes skolsystrar af de såkallade bättreklasserna ofta framkastade hvassa anspelningar på hennes förra yrke.Nu hände sig sommaren 1838, att vår unge Handlande, under en resa tillStockholm med mor och systrar, besökte Helsingfors. Lilla Eva och hennesfostermor presenterades för familjen. Men lilla Eva var då 15 år, icke lång,men smärt och välbildad, med klara blå ögon och öfver munnen ett dragaf godhet, som adlade det qvicka och lifliga i hennes vackra ansigte till ettintagande blygt behag. Nu följde en examen, liksom på lek. Den utföll tillde frågandes fullkomliga nöje. »Men», – hviskade vår hjeltes mor, dengamla Commerce-Rådinnan, – »men min kära Fredrik, hvad i alla dagartänker du på? En sådan uppfostran för en simpel postiljonsdotter! Du görju menniskan rent af olycklig med slika idéer.»»Bagatell!» sade sonen, »nog blir det folk af flickan. Tycker inte minmor, att hon ser bra ut, fast gunås något sjåpig vid den der åldern? Det finnsdock ett anlag till noblesse i hennes väsende, … om man kunde få bort dender bourgeoisin, som nästan för påtagligt smakar af köket.»»Har man hört på maken, noblesse hos en tjensteflicka! Jo det blir migen vacker noblesse, kära du!»»Men hvem har just sagt att … fast må vara! Min mor kan förstå, att jagmindre menar den yttre hållningen, än blickens adel, och vet min mor, denhar jag ej så sällan träffat i låga hyddor. Hvad menar min mor, om vi skulletaga flickan med till Stockholm och ett par år låta henne gå i den bildadeverldens skola? Hennes lif hos fostermodren och hennes minnen här görahenne endast inskränkt.»»Du har en besynnerlig uppfostrings vurm, min kära Fredrik, suckadeCommerce-Rådinnan. Gör som du vill, men kom ihåg, att jag tvår minahänder.»Och familjen reste. Den unga Eva tjenade dem alla med ödmjukhet.51015202530359