Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

Salig Fänrikens Tofflor»Det är som Ebba säger», intonerade nu med en mun fastern midtemotoch de båda nämnda flickorna vid andra ändan af stickbågen, ochtill ochmed den lilla elfvaåriga Rosa, som satt och kritade tråd för att knäpparutorna på täcket, instämde med sin lilla näbbiga röst: »ja visst är det så attsalig fänriken går deruppe, när det skall bli fult väder.»»Jaså, nå då måste jag väl tro, när Ebba har så många vitnen på sin sida.Men hvad är det Rosa säger? Kan väl salig fänriken, som dog för elfva årsen, ha fått så underliga griller på sig i grafven, att han ger sig att spå väder?Sannt nog minns jag, att han i lifstiden var den störste väderspåman i helalandet och när jag var pojke, sade han engång åt mig och Pekkala Jonas:det är ej värdt att ni sätter ut krok i qväll, för i morgon får ni ej upp dem.Det var ändå en den allravackraste sommarafton, och vi brydde oss ej omvarningen, men hvad hände? Om natten uppstod en stickande storm, somvarade tre fulla dygn, och vi mistade våra krokar.»»Det var ändå ej så underligt», inföll fastern. »Men engång var saligbror Gustaf mycket villrådig om han skulle så det stora kyttlandet vid Karismossan eller släppa det i linda. Låt bli med såningen, sade fänriken, för jagskall säga Majorn att nästa år får man knappast utsädet igen af rågåkrarna;jag har mina märken att det kommer att frysa totalt mellan den 8:de och11:te Augusti. Och det var om hösten han spådde det, och salig bror Gustafsläppte kyttan i linda, och deri gjorde han klokt, ty sommarn derpå frösrågen nästan totalt natten mot den 11:te Augusti, men kornet stod sig någorlunda.»»Nå och nu går fänriken igen och spår oväder och nattfroster?» frågadelitet spefullt Pehr Karbin.»Hvem har just påstått det?» menade faster Grete Charlotte. »Mensanningen att säga, min kära Pehr, så skall man ej gäckas med sådana saker.Det ges mycket här i verlden, som man ej kan förklara och likväl får lof attbeskedligt tro. Hvad säger du om spökerierna på Anjala? Nå nå, jag vet attdet är tutal om den saken, men om du sett hvad jag sett …»»Nå för all del, bästa faster, hvad har faster sett?»»När jag rätt besinnar mig, så får det bli osagdt.»»Men så berätta då, faster, berätta då!» inföll nu Rosa, der hon satt påpallen och hade blifvit helt hvit om näsan af krita.»Ja det måste vi nödvändigt höra», intonerade chorus.»Hvad jag sett? Nå jag kan väl säga er det, efter jag engång kom att förtalamig. En dag, det var i Oktober månad precis ett år innan salig fänrikendog, gick jag på aftonen upp på vinden utan lykta för att hämta ned knäcke-5101520253035189