Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

Vargen»Hut rackare, det var en obstinat en den der!»»Grep han bofven, herr Lars?»»Nej jag föll in till medjan i en gytjegrop.»På måfå fortsattes jagten åt venster, efter den gamles förslag. Utgångenvisade att han haft rätt. De båda spejarne hade kommit kyrkan på någraoch tjugu steg nära, då de tydligt hörde dörren till choret knarra på sinagångjern. Adjunkten nalkades på tå och fann dörren halföppen.»För Guds skull, herr Lars, gå ej in, ni störtar er i förderfvet. Ni kan ejbesvärja kirkonväkit, ni.»»Tig och gif hit blindlyktan. Stå vakt här och släpp ingen ut. De bofvarnevilja stjäla kyrkans silfver.»»Men Pastorn hade ju sjelf nycklarne.»Herr Lars hörde icke denna anmärkning, ty han befann sig redan innei kyrkan. Det syntes honom ganska hemskt att stå så ensam i mörkret, ibofvars granskap, dem han icke såg, men hvilkas steg han hörde helt näragenljuda under hvalfven. Han hukade sig ned i en bänk och lyssnade.»Bryta vi upp dörren till sakristian?» sade en röst i mörkret.»Nej det får icke ske. Strax kommer den gamle narren med nycklarne.Intet uppseende. Honnet affär.»Det var obekanta karlars röst. Herr Lars kände dem ej. Jaså, tänkte han.»Skickligt tillställdt. Först lurar vargen honom på tvåhundra riksdaler,till förberedelser för den stora skattens upptäckande och sedan lockar hanhonom till besvärjelser i kyrkan, på det att vi i godt mak må inpacka silfretunder tiden. Att han trodde vargen, den lärda herrn!»»Han skulle ej ha bitit på kroken om ej en saga förbryllat hans hjerna.Under stora ofreden, säges det, då nuvarande kapellanens farfar var prest iförsamlingen och man hvar dag väntade fienden, nedgrofs hela ortens silfveroch reda penningar på ett hemligt ställe i kyrkomuren. Emellertid dogväktaren, som nedgräfvit skatten, och presten mördades af fienden, hvarafhände sig att när lugnet återvände, lefde dåmera ingen som visste hvar skattenvar att finna, och förgäfves har man sökt den alltsedan. Kapellbornavore tillochmed ej obenägna att för skattens finnande nedrifva kyrkan, somändock måste kasseras innan kort, men föreställ dig, pastorn vurmar förinrättandet af en sockenskola och vill sjelf disponera skatten, ithy att kyrkorådetingalunda skulle anslå penningarna dertill, ifall de funnes, utan tillden nya kyrkans uppbyggande. Den gamle narren är barn på nytt, vargenhar så länge pudrat honom med skryt öfver sin insigt i skattgräfveri, att hanlåtit förmå sig till den dumhet som nu förestår.»5101520253035117